Att bli är bättre än att vara

Jag har funderat på ordet “talang” som många slänger sig med. Oftast beundrar vi medfödd talang mer än egenskaper som som har uppnåtts genom hårt arbete. Borde det inte vara tvärtom?

Tänk om talangen bara är en myt? Författaren och forskaren Carol S. Dweck ifrågasätter idén om naturbegåvningen. I sitt TED-talk om the power of yet pratar hon om statiskt vs. utvecklande mindset.

Det är bättre att anstränga sig och misslyckas – utvecklande mindset

De olika tankesätten handlar om hur du ser på framgång och misslyckande. Om du har ett utvecklande mindset, tror du att talang kan utvecklas med hårt arbete och bra undervisning. Du är inte rädd för att misslyckas, för du ser misslyckanden som något du lär dig av och du trivs med utmaningar.

Egenskaper kan inte utvecklas – statiskt mindset

Om du däremot har ett statiskt mindset, tänker du på talang som en medfödd egenskap. Något som man antingen har, eller inte har. Det går inte att ändra.

En person med statiskt mindset pendlar ofta mellan att tycka att hen är smart, eller oroa sig för att hen är ”dum i huvudet”. Om du har statiskt mindset är det viktigare för dig att du får känna dig speciell, än att utmana din bekvämlighetszon. Du vill inte ta risker där du kan tappa lite av din stjärnglans ifall du skulle misslyckas.

Samhället värdesätter prestationer som inte kräver någon ansträngning mer än prestationer som uppnåtts genom ansträngning.

Mindset formas under uppväxten

Vi kan lära barnen att beundra ansträngning, och på så sätt hjälpa dem att bygga upp ett utvecklande mindset. Beröm barnet när det anstränger sig, och undvik att säga saker som “du är verkligen begåvad” eller “du är smart”.

Det visar sig nämligen att barn som till exempel fått höra att de är smarta på matte – och blivit bekräftade för det – senare blir livrädda för att ta sig an svårare matteuppgifter. De är vill inte riskera att misslyckas eftersom det skulle ta ifrån dem deras identitet som “smarta”.

Barnet som istället fått höra “vad duktig du har blivit, det märks att du arbetat hårt med dina matteläxor”, är inte rädd för att göra misstag. Barnet lär sig att motiveras av själva lärandet och har inte samma behov av att bevisa sig som smart.

Dweck berättar om en skola där de elever som inte klarat kursen fick betyget “not yet”, istället för “underkänt”. Det kommunicerade att eleven befann sig på en lärandekurva, istället för att vara misslyckad och i avsaknad av talang. Jag gillar tanken på “not yet” och att man alltid är potentialen av den man kan bli.

Mindset och ledarskap

Chefer med statiskt mindset är ofta förödande för organisationer. Den typen av chef gör sig raskt av med kritikerna för att omge sig av ja-sägare. Det skapas en management by fear-kultur där misslyckanden bestraffas hårt. En chef med statiskt mindset sätter dessutom alltid den egna framgången i första rummet. Jag tror att hierarkiska organisationer med gammeldags syn på ledarskap gärna lockar till sig den här typen av chefer.

Ledaren med utvecklande mindset å andra sidan, bidrar till att skapa en trygg arbetsmiljö där medarbetarna uppmuntras att ta på sig nya, svårare uppgifter. Misslyckanden straffas inte, utan ses som ett naturligt led i utveckling och lärande. Den coachande chefen skapar medarbetare som ständigt växer i sina roller, och som alltid vågar säga vad de tycker och signalera om de upptäcker att något är på tok.

Hjärnan går att bygga om

Om du tror att du har tendenser till ett statiskt mindset, oroa dig inte. Hjärnforskningen visar att hjärnan är plastisk. Varje gång du lämnar din bekvämlighetszon för att ta dig an en ny svårighet bygger du nya kopplingar i hjärnan. Så tänk så här nästa gång som något inte går din väg vid första försöket: Du har inte misslyckats, du har blivit smartare!

Bra uttryck som jag gillar:

  • Fail forward.
  • If you’re the smartest person in the room, leave the room.

En reaktion på ”Att bli är bättre än att vara

  1. Tack för att du sätter in begreppet i vuxenvärlden! Jag tror ju att våra barn i hög grad formas av hur vi som föräldrar förhåller oss till oss själva – då är det tur att hjärnan är så plastisk att vi fortfarande kan byta mindset även om vi hunnit bli medelålders. Funderar på det där med samhällets uppskattning. Tänker att det är ett stort fokus på prestationen i sig, osvsett hur mycket ansträngning s ligger bakom. Intresset för att förstå, spegla och än mindre lägga ner den ansträngning som behövs är desto mindre.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar