5 saker jag önskar av en ny digitaliseringsmyndighet

Eniac, den första stordatorn och två kvinnor som arbetar i datorhallen.

Efter att ha läst delredovisningen om myndigheten för digitalisering av den offentliga sektorn är jag positiv. Om vi lyckas med digitaliseringen kan vi tillsammans ge människor ett sömlöst och smidigt möte med det offentliga Sverige. Behovet som jag ser det är i första hand inte nya digitala verktyg – utan en gränsöverstigande och användarcentrerad tjänsteutveckling.

Här är några saker som jag tror behövs för att underlätta det arbetet:

1. Hjälp till att ta fram stöttande nyckeltal (KPI:er)

Det är onödigt att alla sitter på varsin kammare och arbetar med liknande utmaningar. Men eftersom man på många myndigheter följs upp på interna mål så kan samverkan nerprioriteras. Därför behövs KPI:er som driver ökad myndighetssamverkan på gräsrotsnivå (”tillsammans-KPI”). Samverkan ska inte begränsas i trögrörliga forum, vilket är lätt hänt om samverkan institutionaliseras.

Hjälp också till att ta bort motverkande KPI:er. Det kan handla om KPI:er som driver kostnadsminimiering på en enskild avdelning eller myndighet på ett sätt så att det totala värdeskapandet försämras.

Ett exempel på det är öppna data där värdet inte alltid skapas inom den egna organisationen utan ute i samhället. Här kan Digitaliseringsmyndigheten uppmuntra de andra offentliga verksamheterna till att utforska hela värdekedjan.

På liknande sätt kan en enskild myndighetsavdelnings öppna data skapa värde internt inom den egna organisationen. Därför bör man också underlätta för myndigheter att använda sina egna öppna data.

För att lyckas med digitalisering behöver man våga experimentera. Och då inte bara på innovationsavdelningsnivå. Experiment behöver bedrivas i själva verksamheten. Kanske kan man öka viljan att våga genom KPI:er som stöttar experimentlustan. Men för att det ska fungera måste även budgetprocesser och projektmodeller ses över.

2. Gör det lättare att utföra olika slags tester på digitala tjänster

Det är ofta krångligt att få tag i konstgjorda användaridentiteter med fejkade personnummer och annan data när man ska testa olika digitala tjänster. Kanske kan man ge Skatteverket i uppdrag att ta fram fejkade testpersoner som alla som utvecklar digitala tjänster kan använda sig av. Gemensamma testpersoner skulle också vara bra för den samlade användarupplevelsen.

Se gärna över möjligheten att ta fram myndighetsgemensamma testlabb, både fysiska och virtuella.

3. Ge alla tillgång till en smidig digital arbetsmiljö

När man arbetar med att ta fram digitala tjänster är det viktigt att ha arbetsverktyg som underlättar.

Många av dagens IT-verktyg är omoderna och inte särskilt användarvänliga. Har man ett digitalt verktyg på jobbet som man aldrig skulle vilja använda på fritiden, så ger det en fingervisning om verktygets brist på användarvänlighet. Människor måste få använda de verktyg som de tycker är bäst.

Även samverkan mellan myndigheter görs extra krånglig när man begränsas av e-post som enda kommunikationsmedel. De flesta myndigheter har Skype for Business men det går ändå inte att chatta över myndighetsgränserna. Möjlighet att köra Slack eller något liknande skulle göra underverk för myndighetsgemensamma projekt och samarbeten.

Säkerhetskrav underkänner ibland vissa molnlösningar. Går det att se över ifall det går att lösa? Kanske kan man klassa olika arbetsuppgifter så att högsta säkerhetsnivån inte gäller alla. Kan en medarbetare som arbetar med interaktionsdesign få använda andra verktyg än en handläggare med kundkontakter? Går det att ta fram ett gemensamt myndighetsmoln där man kan samarbeta med enkla verktyg över gränserna?

4. Skapa möjligheter att återkoppla för de som ser vad som skaver

Digitala tjänster är inte bara en teknikfråga. Det handlar om verksamhetsutveckling och processer. Det handlar även om politik och juridik vilket är jättebra att den kommande myndigheten ska titta på. När verksamheten utvecklar sig underlättar det digitaliseringen.

När man tar fram digitala tjänster hjälper det inte hur smarta lösningar man än tar fram ifall verksamheten bakom bygger på antaganden om en svunnen tid. Alla har till exempel inte tillsvidareanställning med 40-timmarsvecka. Numera arbetar en del som digitala nomader med hela världen som arbetsplats, fler och fler blir frilans och så vidare …

Här efterfrågar jag en kanal tillbaka till regeringen, en ”anti-krångel”-ingång. Det skulle underlätta om det fanns ett sätt att dela med sig av insikter runt sådant som hämmar den digitala utvecklingen. Kanske ett idéforum som alla kunde föra fram förbättringsförslag på.

5. Se till att digital tillgänglighet inte bara blir ett påklistrat tillägg

När man ska ta fram digitala tjänster måste användare med olika slags behov involveras tidigt i processen så att tjänsterna redan från början fungerar för alla.

Här ser jag att Digitaliseringsmyndigheten har en viktig uppgift. Det är avgörande att tillgänglighet inte bara ses som ett lagkrav utan som en möjliggörare för ett samhälle där alla kan delta.

Det är bra att den nya myndigheten fått ansvaret för att ta fram en ny lösning för elektronisk identifiering och underskrifter då nuvarande Bank-ID-lösning fungerar dåligt för stora grupper av användare. Här finns stor potential att bygga en tjänst som alla kan använda utan hinder.

Avslutningsvis kräver ett nytt tänkande också ett nytt ledarskap. Därför är jag glad att det finns på den nya myndighetens agenda. Det finns behov av att odla trygga ledare som förstår att de själva kanske inte vet allting om det digitala – men som litar på att de har medarbetare som gör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s