Default mode – mänskliga hjärnans autoläge

Default_mode_network-WRNMMC

För ett tag sedan pratade en av mina favorittalare, Kelly McGonigal, om hjärnans naturliga läge, default mode, på webbinariet Neuroscience Training Summit. Hjärnans default mode älskar att sätta ihop historier om katastrofer. Inget vidare alltså. Men det finns sätt att minska tiden som vi tillbringar i det läget.

Default mode är alltså den mänskliga hjärnans naturliga tillstånd och vår ”mentala skärmsläckare” går på cirka 50–80 procent av tiden. Lite skrämmande kanske, att vi större delen av livet går runt som någon slags sömngångare.

Vad händer under ytan när du hamnat i default mode? Några kännetecken är halvomedvetna tankar som kretsar kring:

  • ”Vad är fel? Vad är fel?!” ”Vad bör jag oroa mig för härnäst ..?”
  • Stort självfokus.
  • Socialt fokus som handlar om mig själv. ”Vad tänker de om mig?” ”Vad menade de när de sa så där?” ”Hur väl passar jag in på min arbetsplats?”
  • Att vara dömande. Mot sig själv, andra och hur saker är. ”Varför är jag som jag är?” ”Vad är det för fel på dem?” ”Det är för kallt.”
  • Att jämföra sig själv med andra.
  • Mentala tidsresor. Tankarna vandrar gärna till något som inte gick bra och spelar upp minnet gång på gång – ältande. Eller till något i framtiden som riskerar att inte gå bra – oro.

A wandering Mind = An unhappy mind

Människor är mindre lyckliga när deras tankar vandrar än när de är närvarande. Det finns också en tendens till att försvinna in mer i våra tankar när vi är stressade.

Människor med social fobi, går direkt in i självkritiskt default mode: ”Vad tänker de om mig?” Hjärnan växlar dit så fort den ser en annan person. Våra livsupplevelser ändrar också hur hjärnan funkar i default mode, till exempel efter en traumatisk upplevelse.

Forskare har sett att deprimerade människor oftare än andra hamnar i default mode, och mer sällan i ett nyfiket utforskande läge. De har också sett att vana meditations­utövare snabbare kan ta sig ur default mode och fokusera på andningen.

Upptäck när du är i default mode med hjälp av mindfulness

Med hjälp av mindfulness kan du hitta tillbaka till nuet. Jag har själv märkt stor skillnad sedan jag började meditera femton minuter om dagen med den fantastiska appen Headspace.

Tidigare hörde jag min inre kritiker babbla på i huvudet under ganska stor del av dagen. Den inre kritikern, som lever och frodas i default mode, har numera tonat ner sig avsevärt.

Helt fantastiskt vad bara en kvart om dagen kan göra! Och eftersom hjärnan är plastisk byggs den dessutom långsamt om och det blir en positiv spiral.

Ett tips är att öva på att vara sinnesnärvarande och iaktta dina känslor just nu. Värdera inte. Håll fokus på andningen och notera när tankarna börjar vandra. Det är helt naturligt att tankarna far i väg och är inget som helst tecken på att du misslyckats. Notera bara mjukt och återgå till andningen. Repetera. Varje gång som du upptäcker att tankarna är någon annanstans, lägg märke till det och för tillbaka dem. Genom att göra det har du stärkt delarna i din hjärna som arbetar med fokus och närvaro.

Att sätta etikett på default mode när du lägger märke till att du är där, kan också hjälpa dig ur ”förtrollningen”, men du kan aldrig tänka dig ur default mode. Det bästa är att fokusera på andningen eller på någonting utanför dig själv. Försök göra ”att vara närvarande i nuet” till ditt nya autoläge. Uppmärksamma vad det är som du uppmärksammar.

Undvik att få in andra i default mode

Tänk på att alla människor har förmågan att göra så att de själva eller andra människor snabbt hamnar i default mode. Undvik därför sånt som leder till det:

  • Be aldrig någon att döma en annan person.
  • Bidra inte till att göra andra självkritiska eller till att få dem att känna skam.
  • Prata inte med dig själv på ett negativt sätt.
  • Fråga inte om hur någon skulle känna sig om de föreställde sig att något hemskt hände.

Om inte default mode fanns …

Vad har då Default mode network för funktion? Förlorar man detta blir det svårt med sociala narrativ och kopplingar. Folk som får Alzheimers erfar det.

Enligt Kelly McGonigal verkar det som om Default mode network stängde ner hos den kända TED-talaren Jill Bolte Taylor, när hon fick en massiv stroke och upplevde världen på ett helt annorlunda sätt. (Bolte Taylor, som själv är hjärnforskare, berättar i sitt tal Ett slag av insikt om hur hon kunde studera sin egna stroke inifrån. Kan verkligen rekommendera hennes tal om du inte redan sett det.)


Läs också:

Hjärnan: ”Novelty beats love”

Ett problem med hjärnan, är att vi snabbt vänjer oss vid det goda omkring oss. Vi uppskattar nyhetens behag mer än det som VERKLIGEN är viktigt för oss. För att råda bot på det, föreslår TED-talaren Dr. Amit Sood bland annat en övning som han kallar för ”Tre minuter”. 

(Den här texten hör ihop med inlägget Din hjärna struntar i om du är lycklig.)

För att inte trampa på i gamla hjulspår måste du hjälpa din hjärna att finna en slags nyhetskänsla där kärleken finns. När du kommer hem till dina nära och kära ska du därför föreställa dig att du inte har sett dem på 30 dagar. Innan du möter dem tänker du: ”Nu ska jag träffa några JÄTTEVIKTIGA människor som jag inte sett på JÄTTELÄNGE.”

Se till att du är klar med mobilen innan så du kan stänga av den och ha full uppmärksamhet på de personer som betyder mest i ditt liv.

Inga förbättringsförslag

Var noga med att inte försöka förbättra någon under de tre första minuterna som ni ses.

Det här rådet med tre minuter låter kanske lite underligt men vi har en tendens att se saker som vi retar oss på, snarare än det som är bra. Jag antar att Dr. Amit Sood tänker sig att man efter dessa tre minuter ställt om hjärnan och därmed undviker att ta på sig felsökarglasögonen överhuvudtaget.

Få dina älskades uppmärksamhet

Nu har kanske inte dina nära och kära gjort någon av övningarna och du tycker själv att du inte får tillräcklig uppmärksamhet därhemma. Dr. Amit Sood säger att det bästa sättet att få fem minuters odelad uppmärksamhet är att börja en mening med ”Älskling du hade verkligen rätt när du …”

Alla (hjärnor) älskar nämligen att ha rätt.

rosahjarta

 

 

Låt inte tankarna vandra iväg

När du vaknar på morgonen tar det förmodligen inte många sekunder innan din hjärna hamnar i sitt autoläge (Default mode network). Det innebär att tankarna omedvetet vandrar iväg, ofta med fokus på oro och ältande. Men du kan öva dig i att inte hamna där.

(Den här texten hör ihop med inlägget Din hjärna struntar i om du är lycklig.)

TED-talaren Amit Sood har en övning som han kallar ”Fem personer”. Den går ut på att du ska tänka på fem personer i ditt liv som du är tacksam över det första du gör när du vaknat på morgonen. När du sedan kliver ur sängen är du mer inriktad på vad som är viktigt i livet.

Morgonövningen går till så här:

  1. Blunda.
  2. Tänk på den första personen som du är tacksam över och på alla sätt som han eller hon har berört ditt liv. Skicka tyst tacksamhet till honom eller henne.
  3. Tänk nu på den andra personen. Föreställ dig att du tittar honom eller henne i ögonen och lägg märke till ögonfärgen. Skicka tyst tacksamhet till personen.
  4. Nu till den tredje personen. Gå tillbaka i tiden till ditt första minne av den här personen och skicka sedan tyst tacksamhet.
  5. Tänk på den fjärde personen och föreställ dig att han eller hon är väldigt lycklig just nu. Skicka sedan din tysta tacksamhet.
  6. Gå tillbaka i tiden och titta på dig själv när du var åtta år gammal. Lägg märke till din frisyr. Och skicka sedan tacksamhet till ditt åttaåriga jag.
  7. Tänk på en person som har avlidit och som du älskade. Ge den personen en (virtuell) kram och skicka tacksamhet till honom/henne.

Skriv ordet ”tacksamhet” på en lapp så att du inte glömmer. När du har fått in tacksamhetsvanan kan du lägga till en eftermiddagsövning.

Känn dig uppskattad

Omkring klockan 15 på dagen kan du göra en övning där du istället föreställer dig tre personer som bryr sig om dig. Det här gör du för att du inte ska börja känna dig ouppskattad – en känsla vi människor annars har lätt att hamna i.

 

 

Din hjärna struntar i om du är lycklig

Varför kämpar vi människor så hårt med att bli lyckliga? Och varför tycks inte den mänskliga hjärnan vilja vara lycklig?

Våra hjärnor utvecklades under en tid när allting handlade om säkerhet och överlevnad. Därför är hjärnan mer inställd på att hitta sånt som är hotfullt än på att leverera lycka. Den här benägenheten som en gång i tiden var livsavgörande för oss människor, ställer numera till med problem i dagens moderna samhälle.

Men det finns knep som du kan använda dig av för att ta dig förbi din hjärnas grundinställningar. I det här TEDx-pratet tipsar Dr. Amit Sood om några enkla övningar som du kan göra till daglig vana.

Dr. Amit Sood pratar bland annat om hjärnans två lägen:

  • Det fokuserade läget, när du processar något nytt, intressant och meningsfullt.
  • Default mode network (hjärnans autoläge), när tankarna vandrar och du (mer eller mindre omedvetet) fokuserar på dina tillkortakommanden och sånt som är negativt.

Hjärnan älskar att vara i det fokuserade läget – men det är tyvärr hjärnans autoläge som dominerar, cirka 50–80 procent av tiden. Det innebär att du inte är fullt närvarande under en stor del av dagen.

Ju mer du befinner dig i autoläget, desto större är risken för depression, ångest och kanske till och med demens i långa loppet. Och ju mer du använder ett visst nätverk i hjärnan, desto starkare blir det. (”Neurons that fire together wire together”.)

Hjärnans inbyggda negativitets-bias gör dessutom att vi fort vänjer oss vid det goda och raskt börjar leta efter fel och brister.

Dr. Amit Sood föreslår därför tre övningar för att få hjärnan att fokusera om:

  1. ”Fem personer”.
    Börja dagen med att tänka på fem personer som du är tacksam för innan du stiger ur sängen. (Du kan läsa mer om hur övningen går till i inlägget Låt inte tankarna vandra iväg.)
  2. ”Tre minuter”.
    När du kommer hem: Föreställ dig att du inte har sett dina nära och kära på jättelänge. Undvik också att försöka förbättra dem under de tre första minuterna. (Läs mer om övningen i inlägget Hjärnan: ”Novelty beats love”.)
  3. ”Två sekunder”.
    När du möter en främling: Gör hjärtat varmt och tänk att du önskar hen lycka, innan din hjärna hinner börja döma personen (vilket sker inom några millisekunder).

Amit förespråkar också att du bäddar in fem principer som teman under veckans olika dagar:

  1. Tacksamhet – På måndagar: ha extra fokus på tacksamhet.
  2. Medkänsla/Compassion – På tisdagar: fokusera på medkänsla och var extra snäll mot andra.
  3. Acceptans – På onsdagar är det acceptans som är fokus: arbeta kreativt med det som är (inte hur du skulle vilja att sakernas tillstånd var).
  4. Mening – Torsdagar: fundera på en högre mening med allt.
  5. Förlåtelse – Fredagar: Lägg extra fokus på att förlåta.

Högerställda språk=hjärngympa för webbredaktören

Nyligen har jag arbetat med att publicera texter på arabiska och dari – språk som läses från höger till vänster – på webben. Det var rätt klurigt innan jag fick ordning på det. Kändes lite som att köra i vänstertrafik; till slut började jag till och med att drömma om texter som flödade åt andra hållet.

Eftersom vi bara har tillgång till svenska språkmallar i vårt webbpubliceringssystem tog det ett tag innan jag kunde lösa problemet med att texten blev spegelvänd.

Så här gjorde jag

Då sidorna var kodade på svenska la jag till attributen dir=”rtl” och lang=”ar” i den html-tagg som omgav texten. (Det vill säga i <h> om det var en rubrik, <ul> om det var en lista , eller i en <span> för text och så vidare …)

Som extra utmaning behövde jag också lägga in svenska ord inom parentes i de arabiska texterna. För att inte parenteserna skulle hoppa runt och hamna heltokigt blev jag tvungen att lägga in den svenska texten i en <nobr> med dir=”ltr” och lang=”sv” för just den lilla textsnutten.

Dir-attributen rtl och ltr står för textriktning right-to-left respektive left-to-right. (Ibland använder man också ”rtl-språk” som sammanfattande begrepp i dagligt tal.)

Exempel på hur det går att lösa problemet med olika textriktningar i samma text:

Exempel på hur det går att lösa problemet med olika textriktningar i samma text. Html-kod för arabiska och svenska.

I just det här fallet gick det bra ändå utan att lägga till svensk textriktning runt parenteserna. Men oftast skrev jag <nobr dir=”ltr” lang=”sv”> runt svensk text inom parentes. (<Nobr> behövs för parenteser eller svenska ord med mellanslag så att de inte radbryts och hamnar på andra ställen i texten.)

Några korta tips

Om du någon gång behöver lägga in högerställt språk på webben, se helst till att ha en egen stilmall för de sidorna. Om det inte går så underlättar det om du arbetar direkt i html i kodläget.

Ha tålamod om du inte kan språket: i början är det svårt att bara markera text eftersom markören rör sig åt andra hållet. Så här förvirrande kan det se ut:

 

Det går smidigast att markera text med hjälp av skifttangenten och pilarna. Antingen med högerpil i textriktningen, eller med vänsterpil från slutet av texten.

Se till att få rätt språkattribut (lang) för texten. Det är viktigt både för tillgängligheten (så att skärmläsare läser upp språket rätt) samt för att sökmotorerna ska hitta rätt – och för att de inte ska ”bestraffa” dig för duplicerat innehåll.

Här finns en lista för olika språk. Dari var svårt att hitta (även det ett högerställt språk), men har koden lang=”prs”.

Lycka till!


Fick en matnyttig kommentar på bloggens Facebooksida av duktiga Emil Öberg som är van att arbeta med olika språk på webben:

Ja jäklar vad det ställer till det innan man får kläm på det hur det funkar. Jag fick min första ögonöppnare när jag förstod att *allt* ska byta plats på arabiska (eller andra rtl-språk). Alltså att precis på samma sätt som vi ltr:are letar efter loggan uppe till vänster så letar de efter loggan uppe till höger. Och som vi letar efter sökrutan till höger så letar de efter den till vänster.

Det andra aha-momentet var när jag förstod att man *inte* ska rtl:a arabiska siffror utan de läses fortfarande vänster till höger, även om de står mitt inuti en rtl-text, precis som de instuckna orden i bloggposten.

Och så tipsar Emil Björklund om en cool grej:

Nya CSS-standarder som Flexbox och Grid Layout är sammanställda med flerspråkighet med i beräkningarna från början, så att riktningar anges med ”logiska riktningsord” istället för till exempel höger, vänster, upp, ner. En layout kan då beskrivas med start, end och så vidare, och följer då automatiskt riktningen i språket (om så önskas).

Kuriosa

Har just tagit reda på språkattributen för minoritetsspråken meänkieli (tornedalsfinska) och nordsamiska: ”se-fit” respektive ”se-sme”. De skrivs med så kallade subtaggar.

Edit: Det verkar räcka med lang=”fit” för meänkieli och lang=”se” för nordsamiska. Rekommendationen är att använda två- eller tre bokstavstaggar om det inte är specialfall där det är nödvändigt med en subtagg-kombination.

(Exempel på subtaggar: ”en-GB” har ett andra led som indikerar samma språk men annan geografisk region. Men om subtaggen skrivs med gemener tycks det indikera variant/dialekt på ett ”makrospråk” till exempel ”zh-yue” för kantonesiska.)

Upptäckte samtidigt att det finns en kod för svenskt teckenspråk också. I Facebook-gruppen Webbriktlinjer filurar vi på om den kanske kan användas i länk för en video med teckenspråk så att sökmotorer ska förstå (alltså typ:  <hreflang=”swl”>…</a>).

Läs mer

Hur gör vi webbvideo tillgänglig för fler?

Många myndigheter och kommuner arbetar hårt med att göra sina webbplatser mer tillgängliga. Men när det handlar om att publicera video på webben är det få som lyckas följa riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll (WCAG 2.0). Här bloggar jag om några saker som är bra att känna till.

Webbvideo var ämnet på förra veckans samverkansträff med MITT-nätverket där olika myndigheter möts och delar erfarenheter kring arbetet med tillgänglighet. Temat passade mig perfekt eftersom jag var mitt uppe i att försöka ta reda på hur myndigheten där jag arbetar kan bli bättre när det gäller just video på webben.

Tänk på det här vid förinspelad video

Kortfattat är det viktigt att se över både teknik och innehåll. För att videon ska vara tillgänglig bör det gå att lägga till:

  • textversion av innehållet (nivå A av WCAG 2.0) 
  • undertexter (nivå A)
  • syntolkning (nivå AA)
  • teckentolkning (nivå AAA)

För att innehållet i filmen ska bli tillgängligt för fler människor är det bra om man:

  • Redan som beställare kan tänka på vad filmen ska innehålla för att vara tillgänglig.
  • Ställer krav på tillgänglighet i upphandling av produktionsbolag.
  • Tänker efter redan i manusstadiet.
  • Transkriberar innehållet.
  • Ser till att det går att välja olika bildkvalitet på filmen.
  • Ser till att det är bra kontraster.

Undvik så kallade tangentbordsfällor. Det ska gå att:

  • Tabba sig fram till videospelaren.
  • Kontrollera uppspelningen med endast tangentbordet (och det ska vara tydligt hur man gör).
  • Sedan ta sig vidare med hjälp av endast tangentbordet.

Olika format för olika behov

Jag har tyckt att det var svårt att först greppa skillnaden mellan de olika alternativa formaten och varför de behövs. Men det handlar inte bara om att göra filmen tillgänglig för personer med funktionsvariation, utan att göra något som är bra för alla. Textning gynnar även de som inte slår på ljudet, transkript är bra för SEO och för att bedöma om man ska titta på filmen eller inte.

Textning innebär att det finns en textversion av innehållet i anslutning till filmen. Den behöver inte vara ordagrann – det viktiga är att den innehåller samma information. Kan också vara en översättning. Hårdkoda inte utan låt användaren själv välja om hen vill ha textning eller inte. Observera att subtitles som syns i bilden inte läses upp av skärmläsare.

Med transkribering återges det talade ordet i text. Se TED Talks för inspiration.

Undertext (closed caption) liknar texning men tar också med ljudeffekter och annan ljudinformation, till exempel ”telefon som ringer”, ”någon hostar”.

Syntolkning (audio description) innebär att man kan välja ett extra ljudspår där en speakerröst återger det visuella innehållet i filmen. Mycket information går annars förlorad för den som är synsvag eller synskadad. Ickeseende kan dessutom haka upp sig på vissa ljud som inte förklaras.

Det är många saker som man måste tänka på när man gör en syntolkning. Den får till exempel inte krocka med repliker eller viktiga informationsbärande ljud. Ta därför helst in en professionell syntolk och se gärna till att syntolken är med från början. Det är också bra om hen får kontakt med manusförfattare eller regissör.

Här är en checklista på vad sådant som är bra att tänka på när man ska beställa syntolkning.

Man kommer långt med ett genomtänkt manus

Samverkansträffen gästades också av två syntolkar (Veronica Kesen Tundell och Jenny Salmson) som lärde oss att manus är nyckeln för att lyckas med tillgänglig video. Om manuset är bra behövs det ingen, eller endast lite syntolkning. Här är några tips som vi fick:

  1. Låt folk presentera sig. Då känner lyssnaren igen namnet och kan koppla det till rösten.
  2. Lägg ”voice over” över texten så får du med allt innehåll i ljud också. Exempel: Gata för alla från Synskadades riksförbund.
  3. Gör en händelseplacering. Lägg in saker i handlingen som gör att man kan se utan att behöva se bilderna. Vad händer om jag blundar och ser filmen? Vad går förlorat?
  4. Gör samma med ljudmiljöer. De ljuden behöver förstärkas. Dränk inte viktiga miljöljud med musik. (Ljudet ska helst höra ihop med bilderna och föra berättelsen framåt.)
  5. Byt inte kläder på personerna i filmen. Låt en person ha samma tröja resten av filmen så att man kan hålla reda på vem som är vem.
  6. Plocka in en riktig syntolk från början.

Hur gör vi med teckenspråk?

Teckenspråk är barndomsdövas första språk. Det finns också andra som är hjälpta av teckenspråk och därför räcker det inte med att bara texta/undertexta filmer. (Vartenda land har sitt egna teckenspråk även om det finns en esperanto-liknande variant som ingen använder.)

Många myndigheter tar fram teckenspråksfilmer där man berättar om delar av webbplatsens innehåll. Men det är sällan som det går att välja ett spår med teckentolkning på de andra filmerna som myndigheten lägger ut.

Mikael Hellman berättade om hur Malmö stad tagit fram en videospelare där man kan välja att slå på och slå av teckentolkning och textning medan filmen rullar! Ett problem med teckentolkning är annars att det behövs två filmer. Men i Malmö har man löst det genom att själva programmera videospelaren på den videoplattform som de använder. Mikael sa att Malmö stad inom kort planerar att göra likadant med syntolkning.

Bilden visar hur Malmö stad har lagt in ett spår för teckentolkning i sin videospelare på webben.

Informationsfilm om Malmö stads organisation med teckentolkning påslagen.

Filmen finns på Malmö stads webb. Titta på den och välj att slå på och slå av teckentolkning och olika språk.

Hur gör vi med livevideo då?

Vid livesändningar bör man använda sig av livetolkning. Det ska också finnas tillgång till bildtext som någon antingen skriver live, eller ett färdigt manus som läggs in under sändning.  berättade hur hans företag arbetar med tillgängliga livesändningar

Livesändningar tillhör ett av undantagen i det nya tillgänglighetsdirektivet från EU. En anledning är gissningsvis att det kostar en del.

Youtube har visst stöd för tillgänglighet

Sedan Youtube släppte sin HTML5-spelare har förutsättningarna för tillgänglig video blivit mycket bättre. Youtube har stöd för autotranskribering vid kortare videoklipp (tyvärr är inte svenska ett av de tio språk som stöds idag) och även automatisk undertext. Autofunktionen går så klart inte att lita helt på, utan man måste redigera för hand efteråt, men den är säkert till god hjälp.

Vad jag har förstått så har Youtube fortfarande inget stöd för syntolkning men det finns en gratistjänst, YouDescribe, som går att använda åtminstone för engelska.

Var uppmärksam på eventuella tangentbordsfällor vid inbäddade videoklipp.

HTML5 och video

Webbstandarden HTML5 gör det möjligt att spela upp video och ljud direkt i webbläsaren. Med hjälp av HTML-taggen (som har flera attribut) går det att lägga till olika information om en video såsom text, undertext, beskrivning för skärmläsare, kapitel och metadata.

Filformatet som används heter Web Video Text Tracks. WebVTT (.vtt) är en ren textfil.

Avslutningsvis: Jag har försökt samla sånt som jag har tänkt på, hört och hittat om tillgänglig webbvideo. Du vet kanske mer? Kommentera gärna och berätta om fler saker som är bra att känna till – och som jag kan uppdatera det här blogginlägget med.

Tips

Så gör du dina tweets mer tillgängliga

Bilder är populära på twitter och får enligt statistiken oftast fler retweets än rena textinlägg. Men glöm inte att lägga till en bildtext om du twittrar ut en bild! Då kan även de följare som inte kan se själva bilden ta del av innehållet. Jag visar dig hur du kan göra.

Under helgens knytkonferens #digikollo på Barnens ö höll Pär Lannerö och jag en session där vi diskuterade Digital hållbarhet och inkludering.

En av deltagarna berättade att hans organisation ofta lägger ut bilder med text i själva bilden på twitter. Anledningen är att de känner sig begränsade av mikrobloggens 140 tecken. En sådan ”workaround” gör dessvärre att flera följare går miste om innehållet eftersom det blir otillgängligt. Men lyckligtvis finns det en lösning på problemet.

Lägg till en bildtext i twitter-appen

Jag tänker att det i första hand är bäst att undvika text i bild. Men om du ändå vill använda det, kan du göra så här för att lägga till en bildtext för skärmläsare i twitters mobil-app:

  1. Öppna twitter-appen och klicka på lilla kugghjulet för att komma till inställningar.
  2. Välj Bild och ljud.
  3. Gå in under Åtkomlighet.Skärmklipp från mobilappen som visar att inställningen för Skriv bildbeskrivningar ligger under Åtkomlighet.
  4. Aktivera Skriv bildbeskrivningar.
  5. Nästa gång som du laddar upp en bild i en tweet kommer du nu få upp Lägg till en beskrivning där du skriver din bildtext (max 420 tecken).
  6. Klicka Verkställ och skicka sedan din tweet som vanligt.

Exempel på hur man lägger till bildtext för synskadade i twitter-appen. Exempelbilden har en text där prinsen säger till Askungen: You can't go now.. It's only midnight. Askungen svarar "Let's get one thing straight. I can do whatever the fuck I want.

Bildtexten kommer sedan att läsas upp av skärmläsare (seeende ser alltså oftast inte texten även om vissa webbläsare visar den). En bonus är att även sökmotorer känner av den. Eller som Ola Berg lite klokt uttryckte sig under diskussionen: ”Robotar har ju en annan sorts funktionsuppsättning, precis som olika människor”.

Om du föredrar att twittra från datorn kan gratistjänsten Easy Chirp (hette tidigare Accessible Twitter) vara ett alternativ. Genom att koppla applikationen till ditt twitter-konto får du möjligheten att lägga till både en bildtext och en längre beskrivning.

Skärmklipp på Easy Chirp

När du har kopplat ditt twitterkonto till gratistjänsten Easy Chirp ser det ut så här. Nu kan du lägga till både en kortare och en längre bildbeskrivning som kan läsas av skärmläsare.

Om du är intresserad av att veta mer om digital tillgänglighet kan du läsa mitt tidigare blogginlägg Alla vinner på att tänka tillgängligt.

Bildkredd: Cinderella och Prince charming: 

 

Bota din fobi med virtuella spindlar

Kan virtual reality, VR, användas som hjälp inom psykoterapi?

I veckan var jag på öppet hus hos VR Sverige. Temat denna gången var hur VR kan användas inom forskning, utbildning och hälsa.

Mest fascinerande (i mina ögon) var William Hamilton. Han berättade om VR-appen Itsy som kan bota spindelfobi. Klart intressant med spelifierad, virtuell terapi.

spindeln

Först får användaren träffa en barnsligt snäll och söt tecknad spindel som är iklädd stövlar och hjälm. Helt ofarligt alltså. Men kanske ändå jobbigt för en person med svår spindelfobi, vem vet …

itsy-spindel

När spelaren vant sig vid första spindeln trappas spelet sakta upp för varje nivå och spindlarna blir då allt mer verklighetstrogna. Till slut möter spelaren en stor och luden fågelspindel.

Appen testas i vetenskaplig miljö och personer med stark fobi har efter att ha spelat Itsy kunnat hålla i en spindel efteråt. Det verkar fungera lika bra som vanlig terapi alltså, men appens terapeut kan bota flera på samma gång och är inte bunden till tid eller rum.

Personligen är jag inte särskilt rädd för spindlar. Men ormar däremot … Funderar på om jag ens skulle våga sätta på mig VR-glasögon om jag visste att jag skulle mötas av en orm. Men har det fungerar på spindelfobiska, så kan det nog fungera även mot ormskräck.

Ska hursomhelst bli spännande att se vilka sorters terapeutiska användningar som dyker upp inom VR-området framöver.

Varför har du taggat dig själv på min profilbild?

Suck. Så har det hänt igen. Jag har halkat med fingret och råkat tagga mig själv när jag kollat Facebook i mobilen. Dumma mig, tänkte jag först – men egentligen är det ju dålig UX (User experience) som får mig att känna mig som en dunderklant.

Det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel. Men kör man Facebook i Safari på mobilen är det nästan en prestation att inte klanta sig. Och då har jag inte särskilt tjocka fingrar.

Ibland märker jag vad som hänt (i panik) eller också långt senare när någon accepterar en vänförfrågan jag inte skickat (medvetet), eller som igår när en Facebookvän undrade varför jag taggat mig i hans profilbild. Hans nya bild dök upp i mitt flöde och tydligen hade jag lyckats klicka felaktigt på den. D’oh!

taggad

Det är lätt att råka tagga sig själv när man skrollar igenom Facebookflödet i mobila webbläsaren. Men det är mindre lätt att avtagga sig. Inte särskilt vänligt mot användaren.

I Safari räcker det nämligen med att du råkar dutta på en bild med ansikten för att Facebook ska vilja tagga (och sedan går det inte att få bort taggningsförslaget med mindre än att du måste backa i webbläsaren eller klicka på pilen för nästa bild i albumet). Om du i det här läget råkar ”dubbeldutta”på bilden så vips har du satt dit en taggning innan du hinner blinka! (Och eftersom ditt eget namn står överst i listan med föreslagna taggar blir det troligen du själv som taggas.)

För att ytterligare bättra på känslan av förödmjukelse går det givetvis ut i alla vännernas flöde att ”Du har taggats i NN:s bild”. Och troligen får även personen, vars profilbild du taggat, en notifiering. Har du tur hinner kanske notifieringen försvinna om du avtaggar dig i tid.

Men det är just det: När du väl lagt till taggen, är det svårt (eller omöjligt) att ta bort den i mobilen. Det krävs att du är i närheten av en dator och kan logga in där. Och inte ens då är det lätt att komma på intuitivt hur du ska göra. Det lärde jag mig den hårda vägen under Almedalsveckan förra året …

frustration

Så här frustrerad blir man när man råkat klant-tagga sig i profilbilden på en person man inte inte känner. Självklart finns vänner på plats som förevigar ens pinsamma ögonblick. Foto: Kalle Eriksson

Jag skulle då kolla upp en ny kontakt jag träffat i Almedalen på Facebook – men naturligtvis lyckades jag tagga mig i hans profilbild. Den gången tog det tjugo minuter, åtskilligt med skräckblandade skrattanfall och tre sociala medie-experter (ok, det var rätt sent på natten) att komma underfund med hur vi skulle få bort min taggning.

Tips: Du måste föra muspekaren över ditt namn (inte i själva taggen, utan där det står ”Med [ditt namn]”).

taggad2

Hjälp, jag har råkat tagga mig i någon annans profilbild! Lugn, så här gör du: Håll muspekaren över ditt namn. Du får då du upp förslag om att ta bort din tagg.

Varför envisas jag ändå med att kolla Facebook i webbläsaren och inte via Facebook-appen? Av två anledningar:

  1. Appen slukar extremt mycket batteri.
  2. Jag ogillar att Facebook vill tvinga på mig ännu en app – Messenger.

Jag kan förstå om Facebook inte vill lägga krut på att förbättra användarupplevelsen för en motvallskärring som ”yours truly”, men det är ett irriterande problem som de lätt borde kunna fixa för att göra sina användare mer bekväma.

Till exempel med en kontrollfråga: ”Vill du verkligen tagga dig i NN:s profilbild?” (–Hell no!!!)  En enkel åtgärd som säkert skulle bespara många användare den jobbiga känslan av ett klumpigt svanhopp i klaveret …

Har du också råkat ut för det här? Jag antar att det kan hända vem som helst, men helst mig tydligen.
🙂

Första dagarna med socialt intranät

Att ta fram ett intranät med sociala funktioner i en stor organisation (4000 anställda) kan vara ett jättekliv. Men nu var det verkligen dags för något helt nytt och det gamla intranätet nynnade på sista refrängen efter många års trogen tjänst i kommunen.

Det har varit väldigt spännande att se hur det skulle tas emot. Det nya intranätet var ju helt annorlunda mot det tidigare traditionella intranätet och enkätundersökningen vi gjorde tidigare i år visade att nästan en fjärdedel av medarbetarna saknade social medievana.

Det nya inslaget innebär kort att alla får varsin profilsida med ett eget aktivitetsflöde och att alla kan bli medlemmar i, eller själva skapa olika grupper på intranätet. På så sätt kan medarbetarna själva styra vad de vill följa i sitt flöde så att de får information som är relevant och intressant för just dem.

Nya grupper på sociala intranätet, såsom Språkintroduktion, Slöjdlärare, Lärarförbundet, Miljödiplomering, Vin, malt och gastronomi med mera.Hur har det gått då?

Jag hade inte väntat mig någon större aktivitet de första dagarna, men det tog inte lång tid innan nya grupper poppade upp i listan. De flesta är renodlade samarbetsgrupper. Men det har också skapats en hel del sociala intressegrupper, bland annat tre olika grupper som handlar om mat.

Maten, måltiden och dryckens vetenskap, hantverk och konst – till vardag och till fest – en grupp för att utbyta kunskap och konkreta tips! /Gruppen Vin, malt och gastronomi

Jag ser att kollegorna redan delar bra information och hjälper varandra. De verkar dessutom ha roligt när de får vara med och bidra.

Sociala profiler

På profilsidan får alla användare själva fylla i merparten av informationen. Det gör att du som medarbetare kan bli sökbar på både arbetsrelaterade ”skills”, och på intressen och kunskaper som andra kanske inte kände till. Pratar du nordsamiska? Skriv ner det, vem vet, det kanske kommer en dag då den kunskapen behövs!

Jag gillar verkligen att alla får presentera sig på ett sätt som passar dem. Det är charmigt och jag tycker att jag kommer närmare mina kollegor på grund av att det blir mer personligt än om profilen hade varit autogenererad.

minprofilsida

På profilsidan kan medarbetare själva lägga till titel, kompetenser och arbetsbeskrivning.

En förutsättning för att det ska gå att hitta en medarbetare i sökmotorn är att alla fyllt i relevant information om sig själva i profilen. För att uppmuntra till det, har vi tagit fram en tävling där de som har 100 procent profilstyrka kan vinna biobiljetter.

För att få full profilstyrka krävs att du fyllt i alla fält som går att fylla i, och att du också skrivit en kommentar i en grupp – eller interagerat med en medarbetare på dennes tidslinje. Det tycks vara en bra sporre för att få folk att komma igång!

Jag frågade en kollega på en annan förvaltning om vad de tyckte på hennes enhet. De var förtjusta i nya intranätet och hade varit väldigt aktiva under hela lanseringsdagen:

De har intranätat intensivt. Nästan så man undrar om det blev nåt mer gjort idag ☺️

AD-smolk i glädjebägaren

En nackdel med profilsidan har varit kopplingen till vårt AD (Active Directory). AD:t innehåller information om användarna, till exempel vilken enhet du arbetar på, eller vem som är din chef. Eftersom det visade sig att AD:t matas från lönesystemet, där de anställda är upplagda på ett helt annat sätt, kan det bli tokigt ibland.

Det går nämligen inte att skriva in hur långa teckensträngar som helst i lönesystemet, varpå alla möjliga egna förkortningar används. Därför arbetar jag på ”Information enheten” medan chefen enligt AD:t, tillhör ”Komm och Medborgserv ledn”. Mindre snyggt kanske. Men vi har inga alternativ och jag antar att det går att leva med det. (Såvida ingen tror att vi är ett gäng glada särskrivare på ”information enheten” då förstås …)

Sociala framgångsfaktorer

Vi tog inte fram några speciella riktlinjer för hur man ska bete sig på nya intranätet eftersom vi litar på att våra kollegor är kloka människor med gott omdöme.

Jag tror inte på att komma med massa pekpinnar eftersom jag är övertygad om att det skapar onödig ängslan som tar bort lusten att använda ett socialt intranät. Om det skulle uppkomma en situation när någon beter sig omdömeslöst, då får man väl lösa den enskilda situationen där och då. Utgångspunkten är att vi litar på våra medmänniskor och hittills har det gått hur bra som helst.

Vi har också uppmuntrat till ett transparent intranät, med öppna grupper i första hand (det går även att skapa modererade och slutna grupper i cms-verktyget Sitevision som vi använder) och då måste alla känna sig trygga med att våga skapa öppna grupper.

De rent sociala grupperna fyller en viktig funktion även om de inte har direkt koppling till kommunens arbetsuppgifter. De lättar upp och skapar gemenskap mellan de olika förvaltningarna och verksamheterna – vilket självklart är värdeskapande eftersom det kommer att göra framtida samarbeten smidigare.

I god tid före lanseringen letade vi upp medarbetare på olika ställen i organisationen som ville bli ambassadörer och sociala ambassadörer för nya intranätet.

Ambassadörerna har fått berätta om intranätet och förberett avdelningarna på att något nytt var på gång. De sociala ambassadörerna har haft till uppgift att vara extra aktiva i grupper och konversationer, att gå in och gilla, kommentera samt skriva egna inlägg så att andra användare ser ”att det inte är så svårt” och förhoppningsvis blir peppade att komma igång själva. Det har varit en mycket bra strategi och vi hittade snabbt engagerade ambassadörer.

Slutligen, frågan alla säkert sitter och undrar över: Ja det funkar med rörliga bilder i det sociala flödet! 😉

happy-friday-intranätet

Oh joy! Fredagarna räddade: Det funkar med gif-filer på nya intranätet!

Går inte få med känslan i skärmdumpen men så här såg det ut i fredags:

itsfriday.gif