5 saker jag önskar av en ny digitaliseringsmyndighet

Eniac, den första stordatorn och två kvinnor som arbetar i datorhallen.

Efter att ha läst delredovisningen om myndigheten för digitalisering av den offentliga sektorn är jag positiv. Om vi lyckas med digitaliseringen kan vi tillsammans ge människor ett sömlöst och smidigt möte med det offentliga Sverige. Behovet som jag ser det är i första hand inte nya digitala verktyg – utan en gränsöverstigande och användarcentrerad tjänsteutveckling.

Här är några saker som jag tror behövs för att underlätta det arbetet:

1. Hjälp till att ta fram stöttande nyckeltal (KPI:er)

Det är onödigt att alla sitter på varsin kammare och arbetar med liknande utmaningar. Men eftersom man på många myndigheter följs upp på interna mål så kan samverkan nerprioriteras. Därför behövs KPI:er som driver ökad myndighetssamverkan på gräsrotsnivå (”tillsammans-KPI”). Samverkan ska inte begränsas i trögrörliga forum, vilket är lätt hänt om samverkan institutionaliseras.

Hjälp också till att ta bort motverkande KPI:er. Det kan handla om KPI:er som driver kostnadsminimiering på en enskild avdelning eller myndighet på ett sätt så att det totala värdeskapandet försämras.

Ett exempel på det är öppna data där värdet inte alltid skapas inom den egna organisationen utan ute i samhället. Här kan Digitaliseringsmyndigheten uppmuntra de andra offentliga verksamheterna till att utforska hela värdekedjan.

På liknande sätt kan en enskild myndighetsavdelnings öppna data skapa värde internt inom den egna organisationen. Därför bör man också underlätta för myndigheter att använda sina egna öppna data.

För att lyckas med digitalisering behöver man våga experimentera. Och då inte bara på innovationsavdelningsnivå. Experiment behöver bedrivas i själva verksamheten. Kanske kan man öka viljan att våga genom KPI:er som stöttar experimentlustan. Men för att det ska fungera måste även budgetprocesser och projektmodeller ses över.

2. Gör det lättare att utföra olika slags tester på digitala tjänster

Det är ofta krångligt att få tag i konstgjorda användaridentiteter med fejkade personnummer och annan data när man ska testa olika digitala tjänster. Kanske kan man ge Skatteverket i uppdrag att ta fram fejkade testpersoner som alla som utvecklar digitala tjänster kan använda sig av. Gemensamma testpersoner skulle också vara bra för den samlade användarupplevelsen.

Se gärna över möjligheten att ta fram myndighetsgemensamma testlabb, både fysiska och virtuella.

3. Ge alla tillgång till en smidig digital arbetsmiljö

När man arbetar med att ta fram digitala tjänster är det viktigt att ha arbetsverktyg som underlättar.

Många av dagens IT-verktyg är omoderna och inte särskilt användarvänliga. Har man ett digitalt verktyg på jobbet som man aldrig skulle vilja använda på fritiden, så ger det en fingervisning om verktygets brist på användarvänlighet. Människor måste få använda de verktyg som de tycker är bäst.

Även samverkan mellan myndigheter görs extra krånglig när man begränsas av e-post som enda kommunikationsmedel. De flesta myndigheter har Skype for Business men det går ändå inte att chatta över myndighetsgränserna. Möjlighet att köra Slack eller något liknande skulle göra underverk för myndighetsgemensamma projekt och samarbeten.

Säkerhetskrav underkänner ibland vissa molnlösningar. Går det att se över ifall det går att lösa? Kanske kan man klassa olika arbetsuppgifter så att högsta säkerhetsnivån inte gäller alla. Kan en medarbetare som arbetar med interaktionsdesign få använda andra verktyg än en handläggare med kundkontakter? Går det att ta fram ett gemensamt myndighetsmoln där man kan samarbeta med enkla verktyg över gränserna?

4. Skapa möjligheter att återkoppla för de som ser vad som skaver

Digitala tjänster är inte bara en teknikfråga. Det handlar om verksamhetsutveckling och processer. Det handlar även om politik och juridik vilket är jättebra att den kommande myndigheten ska titta på. När verksamheten utvecklar sig underlättar det digitaliseringen.

När man tar fram digitala tjänster hjälper det inte hur smarta lösningar man än tar fram ifall verksamheten bakom bygger på antaganden om en svunnen tid. Alla har till exempel inte tillsvidareanställning med 40-timmarsvecka. Numera arbetar en del som digitala nomader med hela världen som arbetsplats, fler och fler blir frilans och så vidare …

Här efterfrågar jag en kanal tillbaka till regeringen, en ”anti-krångel”-ingång. Det skulle underlätta om det fanns ett sätt att dela med sig av insikter runt sådant som hämmar den digitala utvecklingen. Kanske ett idéforum som alla kunde föra fram förbättringsförslag på.

5. Se till att digital tillgänglighet inte bara blir ett påklistrat tillägg

När man ska ta fram digitala tjänster måste användare med olika slags behov involveras tidigt i processen så att tjänsterna redan från början fungerar för alla.

Här ser jag att Digitaliseringsmyndigheten har en viktig uppgift. Det är avgörande att tillgänglighet inte bara ses som ett lagkrav utan som en möjliggörare för ett samhälle där alla kan delta.

Det är bra att den nya myndigheten fått ansvaret för att ta fram en ny lösning för elektronisk identifiering och underskrifter då nuvarande Bank-ID-lösning fungerar dåligt för stora grupper av användare. Här finns stor potential att bygga en tjänst som alla kan använda utan hinder.

Avslutningsvis kräver ett nytt tänkande också ett nytt ledarskap. Därför är jag glad att det finns på den nya myndighetens agenda. Det finns behov av att odla trygga ledare som förstår att de själva kanske inte vet allting om det digitala – men som litar på att de har medarbetare som gör.

Annonser

Om Elon körde vattenfall

Nyligen gjorde Tesla-miljardären Elon Musk stora rubriker världen över. Istället för en mer normal testlast, lät han skjuta upp sin elbil i rymden ombord på raketen Falcon Heavy. En sådan spektakulär rymdsuccé måste ju bero på en eminent förstudie enligt en väl beprövad projektmodell.

Falcon Heavy Demo Mission. Astronaut-docka som sitter i Elons bil och kör i rymden med månen som bakgrund.

Falcon Heavy Demo Mission CC-0

En förstudie ska ju kosta en tiondel av projektets totala budget och därför var vi tvungna att lägga omkring nio miljoner dollar på den. Det här är resultatet:

Förstudie

1. Bakgrund och nuläge

1.1 Bakgrund

Vår undersökning har visat att antalet elbilar i rymden är för litet för att kunna uppfylla klimatmålen. Det står förvisso en golfvagn i en sandbunker på månen. Batteriteknologin bedöms dock vara av äldre modell och således ej klimatanpassad.

1.2 Nuläge

Ingen bil i rymden.

2. Sammanfattning och rekommendation

2.1 Sammanfattning

Vi föreslår att genomförandeprojektet utförs i tre etapper. Se avsnitt 2.2.

2.2 Rekommendation

  1. Bygg en jättestor raket.
  2. Stoppa in en begagnad elbil.
  3. Skjut upp dessa i rymden.

3. Upplevt problem och mål

3.1 Problem

Ingen bil i rymden.

3.2 Effektmål

Effektmål 1. Underhålla mänskligheten med rymdspektakel på Youtube.

Effektmål 2: Ökad spridning av David Bowies musik.

Effektmål 3: Första steg mot att sätta skyltdockor på Mars.

Effektmål 4. Bränna sjukt mycket pengar.

4. Undersökning, analys och förstudieresultat

Förstudien kom fram till att vi behöver skicka ut en bil i rymden.

Inom ramen för förstudiearbetet gjorde vi studiebesök på The U.S. Space & Rocket Center där vi tittade på raketer samt genomförde en komparativ analys av det lokala nöjesutbudet i Florida vs. Esrange i Kiruna.

4.1 Nulägesanalys

Ingen bil i rymden.

4.2  Önskat läge

Bil i rymden.

4.3 a Preciserat lösningsförslag

  1. Bil i raket.
  2. Raket ut i rymden.

4.3 b Alternativt lösningsförslag

Hyperloop till Mars.

4.4 GAP-analys

Cirka 55,973 miljoner kilometer.

4.5 Produktmål

Produktmål 1. Bil jättelångt bort i rymden ända till Mars.
Längre perspektiv: Asteroidbältet.

Produktmål 2. Rymdklädd skyltdocka i rymden.

4.6 Kostnadsförslag

Skitmycket!

4.7 Intressenter

Elon M.

4.8 Förväntad nytta

TBD.

4.9 Bransch- och konkurrensanalys

Antal konkurrerande företag som skickar ut bilar i rymden: 0 (noll).

4.10 Riskanalys

Raket exploderar.

5. Rekommendationer och det fortsatta arbetet

5.1 Rekommendationer

Förstudien rekommenderar ett lösningsförslag som består i att placera en eldriven sportbil på raketen Falcon Heavy (se avsnitt 4.3 a).  I sportbilen föreslås placeras en rymdklädd skyltdocka för bästa effekt (se Effektmål 3, avsnitt 3.2). Bakgrundsmusik: Life on Mars (se Effektmål 2, avsnitt 3.2).

Val av uppskjutningsplats: Kennedy Space Center (se stycket om komparativa studier, inledning avsnitt 4).

5.2 Förslag till plan för det fortsatta arbetet

  1. Bygg raket.
  2. Sätt bil i raket.
  3. Utrusta skyltdocka med rymdklädsel.
  4. Sätt skyltdocka i bil.
  5. Skicka upp allt i rymden.

5.3 Förslag till beslut

Vi föreslår att projektet genomförs i enlighet med ovanstående.

Morfar, sniglarna och nyckeltalen

Snigel som kryper på ett grönt blad.

Morfar hade problem med sniglar i trädgården. Därför fick jag och min kusin i uppdrag att plocka sniglar och lägga dem i en plasthink. För varje snigel i hinken skulle vi få 50 öre.

Sagt och gjort, vi började vandra runt på mormor och morfars tomt och plocka sniglar.

Vi skulle bli rika! Men insamlandet gick ju faktiskt rätt långsamt. Och eftersom vi var två förslagna tjejer i nioårsåldern kom vi snabbt på en bra idé: Det fanns ju fler sniglar i skogspartiet längre bort, på andra sidan gatan. Vi gick dit och fyllde hinken under glada utrop.

Morfar, som var nöjd med utfallet i hinken, betalade oss väl. Det han inte visste, när han senare skulle tömma ut hinken i skogen, var att hans fina trädgård nu huserade minst lika många sniglar, som innan uppdragets utförande.

Hur ofta styrs vi inte på ogenomtänkta nyckeltal? Hur ofta mäts vi inte blint på ett utfall, utan att vi först har pratat om hur vi ska arbeta eller vad vi ska uppnå? På pappret ser allt bra ut när ledningen följer upp. Men jag funderar ibland på hur många skogssniglar som döljer sig bakom de fina siffrorna i statistikrapporterna.

Default mode – mänskliga hjärnans autoläge

Default_mode_network-WRNMMC

För ett tag sedan pratade en av mina favorittalare, Kelly McGonigal, om hjärnans naturliga läge, default mode, på webbinariet Neuroscience Training Summit. Hjärnans default mode älskar att sätta ihop historier om katastrofer. Inget vidare alltså. Men det finns sätt att minska tiden som vi tillbringar i det läget.

Default mode är alltså den mänskliga hjärnans naturliga tillstånd och vår ”mentala skärmsläckare” går på cirka 50–80 procent av tiden. Lite skrämmande kanske, att vi större delen av livet går runt som någon slags sömngångare.

Vad händer under ytan när du hamnat i default mode? Några kännetecken är halvomedvetna tankar som kretsar kring:

  • ”Vad är fel? Vad är fel?!” ”Vad bör jag oroa mig för härnäst ..?”
  • Stort självfokus.
  • Socialt fokus som handlar om mig själv. ”Vad tänker de om mig?” ”Vad menade de när de sa så där?” ”Hur väl passar jag in på min arbetsplats?”
  • Att vara dömande. Mot sig själv, andra och hur saker är. ”Varför är jag som jag är?” ”Vad är det för fel på dem?” ”Det är för kallt.”
  • Att jämföra sig själv med andra.
  • Mentala tidsresor. Tankarna vandrar gärna till något som inte gick bra och spelar upp minnet gång på gång – ältande. Eller till något i framtiden som riskerar att inte gå bra – oro.

A wandering Mind = An unhappy mind

Människor är mindre lyckliga när deras tankar vandrar än när de är närvarande. Det finns också en tendens till att försvinna in mer i våra tankar när vi är stressade.

Människor med social fobi, går direkt in i självkritiskt default mode: ”Vad tänker de om mig?” Hjärnan växlar dit så fort den ser en annan person. Våra livsupplevelser ändrar också hur hjärnan funkar i default mode, till exempel efter en traumatisk upplevelse.

Forskare har sett att deprimerade människor oftare än andra hamnar i default mode, och mer sällan i ett nyfiket utforskande läge. De har också sett att vana meditations­utövare snabbare kan ta sig ur default mode och fokusera på andningen.

Upptäck när du är i default mode med hjälp av mindfulness

Med hjälp av mindfulness kan du hitta tillbaka till nuet. Jag har själv märkt stor skillnad sedan jag började meditera femton minuter om dagen med den fantastiska appen Headspace.

Tidigare hörde jag min inre kritiker babbla på i huvudet under ganska stor del av dagen. Den inre kritikern, som lever och frodas i default mode, har numera tonat ner sig avsevärt.

Helt fantastiskt vad bara en kvart om dagen kan göra! Och eftersom hjärnan är plastisk byggs den dessutom långsamt om och det blir en positiv spiral.

Ett tips är att öva på att vara sinnesnärvarande och iaktta dina känslor just nu. Värdera inte. Håll fokus på andningen och notera när tankarna börjar vandra. Det är helt naturligt att tankarna far i väg och är inget som helst tecken på att du misslyckats. Notera bara mjukt och återgå till andningen. Repetera. Varje gång som du upptäcker att tankarna är någon annanstans, lägg märke till det och för tillbaka dem. Genom att göra det har du stärkt delarna i din hjärna som arbetar med fokus och närvaro.

Att sätta etikett på default mode när du lägger märke till att du är där, kan också hjälpa dig ur ”förtrollningen”, men du kan aldrig tänka dig ur default mode. Det bästa är att fokusera på andningen eller på någonting utanför dig själv. Försök göra ”att vara närvarande i nuet” till ditt nya autoläge. Uppmärksamma vad det är som du uppmärksammar.

Undvik att få in andra i default mode

Tänk på att alla människor har förmågan att göra så att de själva eller andra människor snabbt hamnar i default mode. Undvik därför sånt som leder till det:

  • Be aldrig någon att döma en annan person.
  • Bidra inte till att göra andra självkritiska eller till att få dem att känna skam.
  • Prata inte med dig själv på ett negativt sätt.
  • Fråga inte om hur någon skulle känna sig om de föreställde sig att något hemskt hände.

Om inte default mode fanns …

Vad har då Default mode network för funktion? Förlorar man detta blir det svårt med sociala narrativ och kopplingar. Folk som får Alzheimers erfar det.

Enligt Kelly McGonigal verkar det som om Default mode network stängde ner hos den kända TED-talaren Jill Bolte Taylor, när hon fick en massiv stroke och upplevde världen på ett helt annorlunda sätt. (Bolte Taylor, som själv är hjärnforskare, berättar i sitt tal Ett slag av insikt om hur hon kunde studera sin egna stroke inifrån. Kan verkligen rekommendera hennes tal om du inte redan sett det.)


Läs också:

Hjärnan: ”Novelty beats love”

Ett problem med hjärnan, är att vi snabbt vänjer oss vid det goda omkring oss. Vi uppskattar nyhetens behag mer än det som VERKLIGEN är viktigt för oss. För att råda bot på det, föreslår TED-talaren Dr. Amit Sood bland annat en övning som han kallar för ”Tre minuter”. 

(Den här texten hör ihop med inlägget Din hjärna struntar i om du är lycklig.)

För att inte trampa på i gamla hjulspår måste du hjälpa din hjärna att finna en slags nyhetskänsla där kärleken finns. När du kommer hem till dina nära och kära ska du därför föreställa dig att du inte har sett dem på 30 dagar. Innan du möter dem tänker du: ”Nu ska jag träffa några JÄTTEVIKTIGA människor som jag inte sett på JÄTTELÄNGE.”

Se till att du är klar med mobilen innan så du kan stänga av den och ha full uppmärksamhet på de personer som betyder mest i ditt liv.

Inga förbättringsförslag

Var noga med att inte försöka förbättra någon under de tre första minuterna som ni ses.

Det här rådet med tre minuter låter kanske lite underligt men vi har en tendens att se saker som vi retar oss på, snarare än det som är bra. Jag antar att Dr. Amit Sood tänker sig att man efter dessa tre minuter ställt om hjärnan och därmed undviker att ta på sig felsökarglasögonen överhuvudtaget.

Få dina älskades uppmärksamhet

Nu har kanske inte dina nära och kära gjort någon av övningarna och du tycker själv att du inte får tillräcklig uppmärksamhet därhemma. Dr. Amit Sood säger att det bästa sättet att få fem minuters odelad uppmärksamhet är att börja en mening med ”Älskling du hade verkligen rätt när du …”

Alla (hjärnor) älskar nämligen att ha rätt.

rosahjarta

 

 

Låt inte tankarna vandra iväg

När du vaknar på morgonen tar det förmodligen inte många sekunder innan din hjärna hamnar i sitt autoläge (Default mode network). Det innebär att tankarna omedvetet vandrar iväg, ofta med fokus på oro och ältande. Men du kan öva dig i att inte hamna där.

(Den här texten hör ihop med inlägget Din hjärna struntar i om du är lycklig.)

TED-talaren Amit Sood har en övning som han kallar ”Fem personer”. Den går ut på att du ska tänka på fem personer i ditt liv som du är tacksam över det första du gör när du vaknat på morgonen. När du sedan kliver ur sängen är du mer inriktad på vad som är viktigt i livet.

Morgonövningen går till så här:

  1. Blunda.
  2. Tänk på den första personen som du är tacksam över och på alla sätt som han eller hon har berört ditt liv. Skicka tyst tacksamhet till honom eller henne.
  3. Tänk nu på den andra personen. Föreställ dig att du tittar honom eller henne i ögonen och lägg märke till ögonfärgen. Skicka tyst tacksamhet till personen.
  4. Nu till den tredje personen. Gå tillbaka i tiden till ditt första minne av den här personen och skicka sedan tyst tacksamhet.
  5. Tänk på den fjärde personen och föreställ dig att han eller hon är väldigt lycklig just nu. Skicka sedan din tysta tacksamhet.
  6. Gå tillbaka i tiden och titta på dig själv när du var åtta år gammal. Lägg märke till din frisyr. Och skicka sedan tacksamhet till ditt åttaåriga jag.
  7. Tänk på en person som har avlidit och som du älskade. Ge den personen en (virtuell) kram och skicka tacksamhet till honom/henne.

Skriv ordet ”tacksamhet” på en lapp så att du inte glömmer. När du har fått in tacksamhetsvanan kan du lägga till en eftermiddagsövning.

Känn dig uppskattad

Omkring klockan 15 på dagen kan du göra en övning där du istället föreställer dig tre personer som bryr sig om dig. Det här gör du för att du inte ska börja känna dig ouppskattad – en känsla vi människor annars har lätt att hamna i.

 

 

Din hjärna struntar i om du är lycklig

Varför kämpar vi människor så hårt med att bli lyckliga? Och varför tycks inte den mänskliga hjärnan vilja vara lycklig?

Våra hjärnor utvecklades under en tid när allting handlade om säkerhet och överlevnad. Därför är hjärnan mer inställd på att hitta sånt som är hotfullt än på att leverera lycka. Den här benägenheten som en gång i tiden var livsavgörande för oss människor, ställer numera till med problem i dagens moderna samhälle.

Men det finns knep som du kan använda dig av för att ta dig förbi din hjärnas grundinställningar. I det här TEDx-pratet tipsar Dr. Amit Sood om några enkla övningar som du kan göra till daglig vana.

Dr. Amit Sood pratar bland annat om hjärnans två lägen:

  • Det fokuserade läget, när du processar något nytt, intressant och meningsfullt.
  • Default mode network (hjärnans autoläge), när tankarna vandrar och du (mer eller mindre omedvetet) fokuserar på dina tillkortakommanden och sånt som är negativt.

Hjärnan älskar att vara i det fokuserade läget – men det är tyvärr hjärnans autoläge som dominerar, cirka 50–80 procent av tiden. Det innebär att du inte är fullt närvarande under en stor del av dagen.

Ju mer du befinner dig i autoläget, desto större är risken för depression, ångest och kanske till och med demens i långa loppet. Och ju mer du använder ett visst nätverk i hjärnan, desto starkare blir det. (”Neurons that fire together wire together”.)

Hjärnans inbyggda negativitets-bias gör dessutom att vi fort vänjer oss vid det goda och raskt börjar leta efter fel och brister.

Dr. Amit Sood föreslår därför tre övningar för att få hjärnan att fokusera om:

  1. ”Fem personer”.
    Börja dagen med att tänka på fem personer som du är tacksam för innan du stiger ur sängen. (Du kan läsa mer om hur övningen går till i inlägget Låt inte tankarna vandra iväg.)
  2. ”Tre minuter”.
    När du kommer hem: Föreställ dig att du inte har sett dina nära och kära på jättelänge. Undvik också att försöka förbättra dem under de tre första minuterna. (Läs mer om övningen i inlägget Hjärnan: ”Novelty beats love”.)
  3. ”Två sekunder”.
    När du möter en främling: Gör hjärtat varmt och tänk att du önskar hen lycka, innan din hjärna hinner börja döma personen (vilket sker inom några millisekunder).

Amit förespråkar också att du bäddar in fem principer som teman under veckans olika dagar:

  1. Tacksamhet – På måndagar: ha extra fokus på tacksamhet.
  2. Medkänsla/Compassion – På tisdagar: fokusera på medkänsla och var extra snäll mot andra.
  3. Acceptans – På onsdagar är det acceptans som är fokus: arbeta kreativt med det som är (inte hur du skulle vilja att sakernas tillstånd var).
  4. Mening – Torsdagar: fundera på en högre mening med allt.
  5. Förlåtelse – Fredagar: Lägg extra fokus på att förlåta.

Högerställda språk=hjärngympa för webbredaktören

Nyligen har jag arbetat med att publicera texter på arabiska och dari – språk som läses från höger till vänster – på webben. Det var rätt klurigt innan jag fick ordning på det. Kändes lite som att köra i vänstertrafik; till slut började jag till och med att drömma om texter som flödade åt andra hållet.

Eftersom vi bara har tillgång till svenska språkmallar i vårt webbpubliceringssystem tog det ett tag innan jag kunde lösa problemet med att texten blev spegelvänd.

Så här gjorde jag

Då sidorna var kodade på svenska la jag till attributen dir=”rtl” och lang=”ar” i den html-tagg som omgav texten. (Det vill säga i <h> om det var en rubrik, <ul> om det var en lista , eller i en <span> för text och så vidare …)

Som extra utmaning behövde jag också lägga in svenska ord inom parentes i de arabiska texterna. För att inte parenteserna skulle hoppa runt och hamna heltokigt blev jag tvungen att lägga in den svenska texten i en <nobr> med dir=”ltr” och lang=”sv” för just den lilla textsnutten.

Dir-attributen rtl och ltr står för textriktning right-to-left respektive left-to-right. (Ibland använder man också ”rtl-språk” som sammanfattande begrepp i dagligt tal.)

Exempel på hur det går att lösa problemet med olika textriktningar i samma text:

Exempel på hur det går att lösa problemet med olika textriktningar i samma text. Html-kod för arabiska och svenska.

I just det här fallet gick det bra ändå utan att lägga till svensk textriktning runt parenteserna. Men oftast skrev jag <nobr dir=”ltr” lang=”sv”> runt svensk text inom parentes. (<Nobr> behövs för parenteser eller svenska ord med mellanslag så att de inte radbryts och hamnar på andra ställen i texten.)

Några korta tips

Om du någon gång behöver lägga in högerställt språk på webben, se helst till att ha en egen stilmall för de sidorna. Om det inte går så underlättar det om du arbetar direkt i html i kodläget.

Ha tålamod om du inte kan språket: i början är det svårt att bara markera text eftersom markören rör sig åt andra hållet. Så här förvirrande kan det se ut:

 

Det går smidigast att markera text med hjälp av skifttangenten och pilarna. Antingen med högerpil i textriktningen, eller med vänsterpil från slutet av texten.

Se till att få rätt språkattribut (lang) för texten. Det är viktigt både för tillgängligheten (så att skärmläsare läser upp språket rätt) samt för att sökmotorerna ska hitta rätt – och för att de inte ska ”bestraffa” dig för duplicerat innehåll.

Här finns en lista för olika språk. Dari var svårt att hitta (även det ett högerställt språk), men har koden lang=”prs”.

Lycka till!


Fick en matnyttig kommentar på bloggens Facebooksida av duktiga Emil Öberg som är van att arbeta med olika språk på webben:

Ja jäklar vad det ställer till det innan man får kläm på det hur det funkar. Jag fick min första ögonöppnare när jag förstod att *allt* ska byta plats på arabiska (eller andra rtl-språk). Alltså att precis på samma sätt som vi ltr:are letar efter loggan uppe till vänster så letar de efter loggan uppe till höger. Och som vi letar efter sökrutan till höger så letar de efter den till vänster.

Det andra aha-momentet var när jag förstod att man *inte* ska rtl:a arabiska siffror utan de läses fortfarande vänster till höger, även om de står mitt inuti en rtl-text, precis som de instuckna orden i bloggposten.

Och så tipsar Emil Björklund om en cool grej:

Nya CSS-standarder som Flexbox och Grid Layout är sammanställda med flerspråkighet med i beräkningarna från början, så att riktningar anges med ”logiska riktningsord” istället för till exempel höger, vänster, upp, ner. En layout kan då beskrivas med start, end och så vidare, och följer då automatiskt riktningen i språket (om så önskas).

Kuriosa

Har just tagit reda på språkattributen för minoritetsspråken meänkieli (tornedalsfinska) och nordsamiska: ”se-fit” respektive ”se-sme”. De skrivs med så kallade subtaggar.

Edit: Det verkar räcka med lang=”fit” för meänkieli och lang=”se” för nordsamiska. Rekommendationen är att använda två- eller tre bokstavstaggar om det inte är specialfall där det är nödvändigt med en subtagg-kombination.

(Exempel på subtaggar: ”en-GB” har ett andra led som indikerar samma språk men annan geografisk region. Men om subtaggen skrivs med gemener tycks det indikera variant/dialekt på ett ”makrospråk” till exempel ”zh-yue” för kantonesiska.)

Upptäckte samtidigt att det finns en kod för svenskt teckenspråk också. I Facebook-gruppen Webbriktlinjer filurar vi på om den kanske kan användas i länk för en video med teckenspråk så att sökmotorer ska förstå (alltså typ:  <hreflang=”swl”>…</a>).

Läs mer

Hur gör vi webbvideo tillgänglig för fler?

Många myndigheter och kommuner arbetar hårt med att göra sina webbplatser mer tillgängliga. Men när det handlar om att publicera video på webben är det få som lyckas följa riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll (WCAG 2.0). Här bloggar jag om några saker som är bra att känna till.

Webbvideo var ämnet på förra veckans samverkansträff med MITT-nätverket där olika myndigheter möts och delar erfarenheter kring arbetet med tillgänglighet. Temat passade mig perfekt eftersom jag var mitt uppe i att försöka ta reda på hur myndigheten där jag arbetar kan bli bättre när det gäller just video på webben.

Tänk på det här vid förinspelad video

Kortfattat är det viktigt att se över både teknik och innehåll. För att videon ska vara tillgänglig bör det gå att lägga till:

  • textversion av innehållet (nivå A av WCAG 2.0) 
  • undertexter (nivå A)
  • syntolkning (nivå AA)
  • teckentolkning (nivå AAA)

För att innehållet i filmen ska bli tillgängligt för fler människor är det bra om man:

  • Redan som beställare kan tänka på vad filmen ska innehålla för att vara tillgänglig.
  • Ställer krav på tillgänglighet i upphandling av produktionsbolag.
  • Tänker efter redan i manusstadiet.
  • Transkriberar innehållet.
  • Ser till att det går att välja olika bildkvalitet på filmen.
  • Ser till att det är bra kontraster.

Undvik så kallade tangentbordsfällor. Det ska gå att:

  • Tabba sig fram till videospelaren.
  • Kontrollera uppspelningen med endast tangentbordet (och det ska vara tydligt hur man gör).
  • Sedan ta sig vidare med hjälp av endast tangentbordet.

Olika format för olika behov

Jag har tyckt att det var svårt att först greppa skillnaden mellan de olika alternativa formaten och varför de behövs. Men det handlar inte bara om att göra filmen tillgänglig för personer med funktionsvariation, utan att göra något som är bra för alla. Textning gynnar även de som inte slår på ljudet, transkript är bra för SEO och för att bedöma om man ska titta på filmen eller inte.

Textning innebär att det finns en textversion av innehållet i anslutning till filmen. Den behöver inte vara ordagrann – det viktiga är att den innehåller samma information. Kan också vara en översättning. Hårdkoda inte utan låt användaren själv välja om hen vill ha textning eller inte. Observera att subtitles som syns i bilden inte läses upp av skärmläsare.

Med transkribering återges det talade ordet i text. Se TED Talks för inspiration.

Undertext (closed caption) liknar texning men tar också med ljudeffekter och annan ljudinformation, till exempel ”telefon som ringer”, ”någon hostar”.

Syntolkning (audio description) innebär att man kan välja ett extra ljudspår där en speakerröst återger det visuella innehållet i filmen. Mycket information går annars förlorad för den som är synsvag eller synskadad. Ickeseende kan dessutom haka upp sig på vissa ljud som inte förklaras.

Det är många saker som man måste tänka på när man gör en syntolkning. Den får till exempel inte krocka med repliker eller viktiga informationsbärande ljud. Ta därför helst in en professionell syntolk och se gärna till att syntolken är med från början. Det är också bra om hen får kontakt med manusförfattare eller regissör.

Här är en checklista på vad sådant som är bra att tänka på när man ska beställa syntolkning.

Man kommer långt med ett genomtänkt manus

Samverkansträffen gästades också av två syntolkar (Veronica Kesen Tundell och Jenny Salmson) som lärde oss att manus är nyckeln för att lyckas med tillgänglig video. Om manuset är bra behövs det ingen, eller endast lite syntolkning. Här är några tips som vi fick:

  1. Låt folk presentera sig. Då känner lyssnaren igen namnet och kan koppla det till rösten.
  2. Lägg ”voice over” över texten så får du med allt innehåll i ljud också. Exempel: Gata för alla från Synskadades riksförbund.
  3. Gör en händelseplacering. Lägg in saker i handlingen som gör att man kan se utan att behöva se bilderna. Vad händer om jag blundar och ser filmen? Vad går förlorat?
  4. Gör samma med ljudmiljöer. De ljuden behöver förstärkas. Dränk inte viktiga miljöljud med musik. (Ljudet ska helst höra ihop med bilderna och föra berättelsen framåt.)
  5. Byt inte kläder på personerna i filmen. Låt en person ha samma tröja resten av filmen så att man kan hålla reda på vem som är vem.
  6. Plocka in en riktig syntolk från början.

Hur gör vi med teckenspråk?

Teckenspråk är barndomsdövas första språk. Det finns också andra som är hjälpta av teckenspråk och därför räcker det inte med att bara texta/undertexta filmer. (Vartenda land har sitt egna teckenspråk även om det finns en esperanto-liknande variant som ingen använder.)

Många myndigheter tar fram teckenspråksfilmer där man berättar om delar av webbplatsens innehåll. Men det är sällan som det går att välja ett spår med teckentolkning på de andra filmerna som myndigheten lägger ut.

Mikael Hellman berättade om hur Malmö stad tagit fram en videospelare där man kan välja att slå på och slå av teckentolkning och textning medan filmen rullar! Ett problem med teckentolkning är annars att det behövs två filmer. Men i Malmö har man löst det genom att själva programmera videospelaren på den videoplattform som de använder. Mikael sa att Malmö stad inom kort planerar att göra likadant med syntolkning.

Bilden visar hur Malmö stad har lagt in ett spår för teckentolkning i sin videospelare på webben.

Informationsfilm om Malmö stads organisation med teckentolkning påslagen.

Filmen finns på Malmö stads webb. Titta på den och välj att slå på och slå av teckentolkning och olika språk.

Hur gör vi med livevideo då?

Vid livesändningar bör man använda sig av livetolkning. Det ska också finnas tillgång till bildtext som någon antingen skriver live, eller ett färdigt manus som läggs in under sändning.  berättade hur hans företag arbetar med tillgängliga livesändningar

Livesändningar tillhör ett av undantagen i det nya tillgänglighetsdirektivet från EU. En anledning är gissningsvis att det kostar en del.

Youtube har visst stöd för tillgänglighet

Sedan Youtube släppte sin HTML5-spelare har förutsättningarna för tillgänglig video blivit mycket bättre. Youtube har stöd för autotranskribering vid kortare videoklipp (tyvärr är inte svenska ett av de tio språk som stöds idag) och även automatisk undertext. Autofunktionen går så klart inte att lita helt på, utan man måste redigera för hand efteråt, men den är säkert till god hjälp.

Vad jag har förstått så har Youtube fortfarande inget stöd för syntolkning men det finns en gratistjänst, YouDescribe, som går att använda åtminstone för engelska.

Var uppmärksam på eventuella tangentbordsfällor vid inbäddade videoklipp.

HTML5 och video

Webbstandarden HTML5 gör det möjligt att spela upp video och ljud direkt i webbläsaren. Med hjälp av HTML-taggen (som har flera attribut) går det att lägga till olika information om en video såsom text, undertext, beskrivning för skärmläsare, kapitel och metadata.

Filformatet som används heter Web Video Text Tracks. WebVTT (.vtt) är en ren textfil.

Avslutningsvis: Jag har försökt samla sånt som jag har tänkt på, hört och hittat om tillgänglig webbvideo. Du vet kanske mer? Kommentera gärna och berätta om fler saker som är bra att känna till – och som jag kan uppdatera det här blogginlägget med.

Tips

Så gör du dina tweets mer tillgängliga

Bilder är populära på twitter och får enligt statistiken oftast fler retweets än rena textinlägg. Men glöm inte att lägga till en bildtext om du twittrar ut en bild! Då kan även de följare som inte kan se själva bilden ta del av innehållet. Jag visar dig hur du kan göra.

Under helgens knytkonferens #digikollo på Barnens ö höll Pär Lannerö och jag en session där vi diskuterade Digital hållbarhet och inkludering.

En av deltagarna berättade att hans organisation ofta lägger ut bilder med text i själva bilden på twitter. Anledningen är att de känner sig begränsade av mikrobloggens 140 tecken. En sådan ”workaround” gör dessvärre att flera följare går miste om innehållet eftersom det blir otillgängligt. Men lyckligtvis finns det en lösning på problemet.

Lägg till en bildtext i twitter-appen

Jag tänker att det i första hand är bäst att undvika text i bild. Men om du ändå vill använda det, kan du göra så här för att lägga till en bildtext för skärmläsare i twitters mobil-app:

  1. Öppna twitter-appen och klicka på lilla kugghjulet för att komma till inställningar.
  2. Välj Bild och ljud.
  3. Gå in under Åtkomlighet.Skärmklipp från mobilappen som visar att inställningen för Skriv bildbeskrivningar ligger under Åtkomlighet.
  4. Aktivera Skriv bildbeskrivningar.
  5. Nästa gång som du laddar upp en bild i en tweet kommer du nu få upp Lägg till en beskrivning där du skriver din bildtext (max 420 tecken).
  6. Klicka Verkställ och skicka sedan din tweet som vanligt.

Exempel på hur man lägger till bildtext för synskadade i twitter-appen. Exempelbilden har en text där prinsen säger till Askungen: You can't go now.. It's only midnight. Askungen svarar "Let's get one thing straight. I can do whatever the fuck I want.

Bildtexten kommer sedan att läsas upp av skärmläsare (seeende ser alltså oftast inte texten även om vissa webbläsare visar den). En bonus är att även sökmotorer känner av den. Eller som Ola Berg lite klokt uttryckte sig under diskussionen: ”Robotar har ju en annan sorts funktionsuppsättning, precis som olika människor”.

Om du föredrar att twittra från datorn kan gratistjänsten Easy Chirp (hette tidigare Accessible Twitter) vara ett alternativ. Genom att koppla applikationen till ditt twitter-konto får du möjligheten att lägga till både en bildtext och en längre beskrivning.

Skärmklipp på Easy Chirp

När du har kopplat ditt twitterkonto till gratistjänsten Easy Chirp ser det ut så här. Nu kan du lägga till både en kortare och en längre bildbeskrivning som kan läsas av skärmläsare.

Om du är intresserad av att veta mer om digital tillgänglighet kan du läsa mitt tidigare blogginlägg Alla vinner på att tänka tillgängligt.

Bildkredd: Cinderella och Prince charming: