Högerställda språk=hjärngympa för webbredaktören

Nyligen har jag arbetat med att publicera texter på arabiska och dari – språk som läses från höger till vänster – på webben. Det var rätt klurigt innan jag fick ordning på det. Kändes lite som att köra i vänstertrafik; till slut började jag till och med att drömma om texter som flödade åt andra hållet.

Eftersom vi bara har tillgång till svenska språkmallar i vårt webbpubliceringssystem tog det ett tag innan jag kunde lösa problemet med att texten blev spegelvänd.

Så här gjorde jag

Då sidorna var kodade på svenska la jag till attributen dir=”rtl” och lang=”ar” i den html-tagg som omgav texten. (Det vill säga i <h> om det var en rubrik, <ul> om det var en lista , eller i en <span> för text och så vidare …)

Som extra utmaning behövde jag också lägga in svenska ord inom parentes i de arabiska texterna. För att inte parenteserna skulle hoppa runt och hamna heltokigt blev jag tvungen att lägga in den svenska texten i en <nobr> med dir=”ltr” och lang=”sv” för just den lilla textsnutten.

Dir-attributen rtl och ltr står för textriktning right-to-left respektive left-to-right. (Ibland använder man också ”rtl-språk” som sammanfattande begrepp i dagligt tal.)

Exempel på hur det går att lösa problemet med olika textriktningar i samma text:

Exempel på hur det går att lösa problemet med olika textriktningar i samma text. Html-kod för arabiska och svenska.

I just det här fallet gick det bra ändå utan att lägga till svensk textriktning runt parenteserna. Men oftast skrev jag <nobr dir=”ltr” lang=”sv”> runt svensk text inom parentes. (<Nobr> behövs för parenteser eller svenska ord med mellanslag så att de inte radbryts och hamnar på andra ställen i texten.)

Några korta tips

Om du någon gång behöver lägga in högerställt språk på webben, se helst till att ha en egen stilmall för de sidorna. Om det inte går så underlättar det om du arbetar direkt i html i kodläget.

Ha tålamod om du inte kan språket: i början är det svårt att bara markera text eftersom markören rör sig åt andra hållet. Så här förvirrande kan det se ut:

 

Det går smidigast att markera text med hjälp av skifttangenten och pilarna. Antingen med högerpil i textriktningen, eller med vänsterpil från slutet av texten.

Se till att få rätt språkattribut (lang) för texten. Det är viktigt både för tillgängligheten (så att skärmläsare läser upp språket rätt) samt för att sökmotorerna ska hitta rätt – och för att de inte ska ”bestraffa” dig för duplicerat innehåll.

Här finns en lista för olika språk. Dari var svårt att hitta (även det ett högerställt språk), men har koden lang=”prs”.

Lycka till!


Fick en matnyttig kommentar på bloggens Facebooksida av duktiga Emil Öberg som är van att arbeta med olika språk på webben:

Ja jäklar vad det ställer till det innan man får kläm på det hur det funkar. Jag fick min första ögonöppnare när jag förstod att *allt* ska byta plats på arabiska (eller andra rtl-språk). Alltså att precis på samma sätt som vi ltr:are letar efter loggan uppe till vänster så letar de efter loggan uppe till höger. Och som vi letar efter sökrutan till höger så letar de efter den till vänster.

Det andra aha-momentet var när jag förstod att man *inte* ska rtl:a arabiska siffror utan de läses fortfarande vänster till höger, även om de står mitt inuti en rtl-text, precis som de instuckna orden i bloggposten.

Och så tipsar Emil Björklund om en cool grej:

Nya CSS-standarder som Flexbox och Grid Layout är sammanställda med flerspråkighet med i beräkningarna från början, så att riktningar anges med ”logiska riktningsord” istället för till exempel höger, vänster, upp, ner. En layout kan då beskrivas med start, end och så vidare, och följer då automatiskt riktningen i språket (om så önskas).

Kuriosa

Har just tagit reda på språkattributen för minoritetsspråken meänkieli (tornedalsfinska) och nordsamiska: ”se-fit” respektive ”se-sme”. De skrivs med så kallade subtaggar.

Edit: Det verkar räcka med lang=”fit” för meänkieli och lang=”se” för nordsamiska. Rekommendationen är att använda två- eller tre bokstavstaggar om det inte är specialfall där det är nödvändigt med en subtagg-kombination.

(Exempel på subtaggar: ”en-GB” har ett andra led som indikerar samma språk men annan geografisk region. Men om subtaggen skrivs med gemener tycks det indikera variant/dialekt på ett ”makrospråk” till exempel ”zh-yue” för kantonesiska.)

Upptäckte samtidigt att det finns en kod för svenskt teckenspråk också. I Facebook-gruppen Webbriktlinjer filurar vi på om den kanske kan användas i länk för en video med teckenspråk så att sökmotorer ska förstå (alltså typ:  <hreflang=”swl”>…</a>).

Läs mer

Hur gör vi webbvideo tillgänglig för fler?

Många myndigheter och kommuner arbetar hårt med att göra sina webbplatser mer tillgängliga. Men när det handlar om att publicera video på webben är det få som lyckas följa riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll (WCAG 2.0). Här bloggar jag om några saker som är bra att känna till.

Webbvideo var ämnet på förra veckans samverkansträff med MITT-nätverket där olika myndigheter möts och delar erfarenheter kring arbetet med tillgänglighet. Temat passade mig perfekt eftersom jag var mitt uppe i att försöka ta reda på hur myndigheten där jag arbetar kan bli bättre när det gäller just video på webben.

Tänk på det här vid förinspelad video

Kortfattat är det viktigt att se över både teknik och innehåll. För att videon ska vara tillgänglig bör det gå att lägga till:

  • textversion av innehållet (nivå A av WCAG 2.0) 
  • undertexter (nivå A)
  • syntolkning (nivå AA)
  • teckentolkning (nivå AAA)

För att innehållet i filmen ska bli tillgängligt för fler människor är det bra om man:

  • Redan som beställare kan tänka på vad filmen ska innehålla för att vara tillgänglig.
  • Ställer krav på tillgänglighet i upphandling av produktionsbolag.
  • Tänker efter redan i manusstadiet.
  • Transkriberar innehållet.
  • Ser till att det går att välja olika bildkvalitet på filmen.
  • Ser till att det är bra kontraster.

Undvik så kallade tangentbordsfällor. Det ska gå att:

  • Tabba sig fram till videospelaren.
  • Kontrollera uppspelningen med endast tangentbordet (och det ska vara tydligt hur man gör).
  • Sedan ta sig vidare med hjälp av endast tangentbordet.

Olika format för olika behov

Jag har tyckt att det var svårt att först greppa skillnaden mellan de olika alternativa formaten och varför de behövs. Men det handlar inte bara om att göra filmen tillgänglig för personer med funktionsvariation, utan att göra något som är bra för alla. Textning gynnar även de som inte slår på ljudet, transkript är bra för SEO och för att bedöma om man ska titta på filmen eller inte.

Textning innebär att det finns en textversion av innehållet i anslutning till filmen. Den behöver inte vara ordagrann – det viktiga är att den innehåller samma information. Kan också vara en översättning. Hårdkoda inte utan låt användaren själv välja om hen vill ha textning eller inte. Observera att subtitles som syns i bilden inte läses upp av skärmläsare.

Med transkribering återges det talade ordet i text. Se TED Talks för inspiration.

Undertext (closed caption) liknar texning men tar också med ljudeffekter och annan ljudinformation, till exempel ”telefon som ringer”, ”någon hostar”.

Syntolkning (audio description) innebär att man kan välja ett extra ljudspår där en speakerröst återger det visuella innehållet i filmen. Mycket information går annars förlorad för den som är synsvag eller synskadad. Ickeseende kan dessutom haka upp sig på vissa ljud som inte förklaras.

Det är många saker som man måste tänka på när man gör en syntolkning. Den får till exempel inte krocka med repliker eller viktiga informationsbärande ljud. Ta därför helst in en professionell syntolk och se gärna till att syntolken är med från början. Det är också bra om hen får kontakt med manusförfattare eller regissör.

Här är en checklista på vad sådant som är bra att tänka på när man ska beställa syntolkning.

Man kommer långt med ett genomtänkt manus

Samverkansträffen gästades också av två syntolkar (Veronica Kesen Tundell och Jenny Salmson) som lärde oss att manus är nyckeln för att lyckas med tillgänglig video. Om manuset är bra behövs det ingen, eller endast lite syntolkning. Här är några tips som vi fick:

  1. Låt folk presentera sig. Då känner lyssnaren igen namnet och kan koppla det till rösten.
  2. Lägg ”voice over” över texten så får du med allt innehåll i ljud också. Exempel: Gata för alla från Synskadades riksförbund.
  3. Gör en händelseplacering. Lägg in saker i handlingen som gör att man kan se utan att behöva se bilderna. Vad händer om jag blundar och ser filmen? Vad går förlorat?
  4. Gör samma med ljudmiljöer. De ljuden behöver förstärkas. Dränk inte viktiga miljöljud med musik. (Ljudet ska helst höra ihop med bilderna och föra berättelsen framåt.)
  5. Byt inte kläder på personerna i filmen. Låt en person ha samma tröja resten av filmen så att man kan hålla reda på vem som är vem.
  6. Plocka in en riktig syntolk från början.

Hur gör vi med teckenspråk?

Teckenspråk är barndomsdövas första språk. Det finns också andra som är hjälpta av teckenspråk och därför räcker det inte med att bara texta/undertexta filmer. (Vartenda land har sitt egna teckenspråk även om det finns en esperanto-liknande variant som ingen använder.)

Många myndigheter tar fram teckenspråksfilmer där man berättar om delar av webbplatsens innehåll. Men det är sällan som det går att välja ett spår med teckentolkning på de andra filmerna som myndigheten lägger ut.

Mikael Hellman berättade om hur Malmö stad tagit fram en videospelare där man kan välja att slå på och slå av teckentolkning och textning medan filmen rullar! Ett problem med teckentolkning är annars att det behövs två filmer. Men i Malmö har man löst det genom att själva programmera videospelaren på den videoplattform som de använder. Mikael sa att Malmö stad inom kort planerar att göra likadant med syntolkning.

Bilden visar hur Malmö stad har lagt in ett spår för teckentolkning i sin videospelare på webben.

Informationsfilm om Malmö stads organisation med teckentolkning påslagen.

Filmen finns på Malmö stads webb. Titta på den och välj att slå på och slå av teckentolkning och olika språk.

Hur gör vi med livevideo då?

Vid livesändningar bör man använda sig av livetolkning. Det ska också finnas tillgång till bildtext som någon antingen skriver live, eller ett färdigt manus som läggs in under sändning.  berättade hur hans företag arbetar med tillgängliga livesändningar

Livesändningar tillhör ett av undantagen i det nya tillgänglighetsdirektivet från EU. En anledning är gissningsvis att det kostar en del.

Youtube har visst stöd för tillgänglighet

Sedan Youtube släppte sin HTML5-spelare har förutsättningarna för tillgänglig video blivit mycket bättre. Youtube har stöd för autotranskribering vid kortare videoklipp (tyvärr är inte svenska ett av de tio språk som stöds idag) och även automatisk undertext. Autofunktionen går så klart inte att lita helt på, utan man måste redigera för hand efteråt, men den är säkert till god hjälp.

Vad jag har förstått så har Youtube fortfarande inget stöd för syntolkning men det finns en gratistjänst, YouDescribe, som går att använda åtminstone för engelska.

Var uppmärksam på eventuella tangentbordsfällor vid inbäddade videoklipp.

HTML5 och video

Webbstandarden HTML5 gör det möjligt att spela upp video och ljud direkt i webbläsaren. Med hjälp av HTML-taggen (som har flera attribut) går det att lägga till olika information om en video såsom text, undertext, beskrivning för skärmläsare, kapitel och metadata.

Filformatet som används heter Web Video Text Tracks. WebVTT (.vtt) är en ren textfil.

Avslutningsvis: Jag har försökt samla sånt som jag har tänkt på, hört och hittat om tillgänglig webbvideo. Du vet kanske mer? Kommentera gärna och berätta om fler saker som är bra att känna till – och som jag kan uppdatera det här blogginlägget med.

Tips

Så gör du dina tweets mer tillgängliga

Bilder är populära på twitter och får enligt statistiken oftast fler retweets än rena textinlägg. Men glöm inte att lägga till en bildtext om du twittrar ut en bild! Då kan även de följare som inte kan se själva bilden ta del av innehållet. Jag visar dig hur du kan göra.

Under helgens knytkonferens #digikollo på Barnens ö höll Pär Lannerö och jag en session där vi diskuterade Digital hållbarhet och inkludering.

En av deltagarna berättade att hans organisation ofta lägger ut bilder med text i själva bilden på twitter. Anledningen är att de känner sig begränsade av mikrobloggens 140 tecken. En sådan ”workaround” gör dessvärre att flera följare går miste om innehållet eftersom det blir otillgängligt. Men lyckligtvis finns det en lösning på problemet.

Lägg till en bildtext i twitter-appen

Jag tänker att det i första hand är bäst att undvika text i bild. Men om du ändå vill använda det, kan du göra så här för att lägga till en bildtext för skärmläsare i twitters mobil-app:

  1. Öppna twitter-appen och klicka på lilla kugghjulet för att komma till inställningar.
  2. Välj Bild och ljud.
  3. Gå in under Åtkomlighet.Skärmklipp från mobilappen som visar att inställningen för Skriv bildbeskrivningar ligger under Åtkomlighet.
  4. Aktivera Skriv bildbeskrivningar.
  5. Nästa gång som du laddar upp en bild i en tweet kommer du nu få upp Lägg till en beskrivning där du skriver din bildtext (max 420 tecken).
  6. Klicka Verkställ och skicka sedan din tweet som vanligt.

Exempel på hur man lägger till bildtext för synskadade i twitter-appen. Exempelbilden har en text där prinsen säger till Askungen: You can't go now.. It's only midnight. Askungen svarar "Let's get one thing straight. I can do whatever the fuck I want.

Bildtexten kommer sedan att läsas upp av skärmläsare (seeende ser alltså oftast inte texten även om vissa webbläsare visar den). En bonus är att även sökmotorer känner av den. Eller som Ola Berg lite klokt uttryckte sig under diskussionen: ”Robotar har ju en annan sorts funktionsuppsättning, precis som olika människor”.

Om du föredrar att twittra från datorn kan gratistjänsten Easy Chirp (hette tidigare Accessible Twitter) vara ett alternativ. Genom att koppla applikationen till ditt twitter-konto får du möjligheten att lägga till både en bildtext och en längre beskrivning.

Skärmklipp på Easy Chirp

När du har kopplat ditt twitterkonto till gratistjänsten Easy Chirp ser det ut så här. Nu kan du lägga till både en kortare och en längre bildbeskrivning som kan läsas av skärmläsare.

Om du är intresserad av att veta mer om digital tillgänglighet kan du läsa mitt tidigare blogginlägg Alla vinner på att tänka tillgängligt.

Bildkredd: Cinderella och Prince charming: 

 

Bota din fobi med virtuella spindlar

Kan virtual reality, VR, användas som hjälp inom psykoterapi?

I veckan var jag på öppet hus hos VR Sverige. Temat denna gången var hur VR kan användas inom forskning, utbildning och hälsa.

Mest fascinerande (i mina ögon) var William Hamilton. Han berättade om VR-appen Itsy som kan bota spindelfobi. Klart intressant med spelifierad, virtuell terapi.

spindeln

Först får användaren träffa en barnsligt snäll och söt tecknad spindel som är iklädd stövlar och hjälm. Helt ofarligt alltså. Men kanske ändå jobbigt för en person med svår spindelfobi, vem vet …

itsy-spindel

När spelaren vant sig vid första spindeln trappas spelet sakta upp för varje nivå och spindlarna blir då allt mer verklighetstrogna. Till slut möter spelaren en stor och luden fågelspindel.

Appen testas i vetenskaplig miljö och personer med stark fobi har efter att ha spelat Itsy kunnat hålla i en spindel efteråt. Det verkar fungera lika bra som vanlig terapi alltså, men appens terapeut kan bota flera på samma gång och är inte bunden till tid eller rum.

Personligen är jag inte särskilt rädd för spindlar. Men ormar däremot … Funderar på om jag ens skulle våga sätta på mig VR-glasögon om jag visste att jag skulle mötas av en orm. Men har det fungerar på spindelfobiska, så kan det nog fungera även mot ormskräck.

Ska hursomhelst bli spännande att se vilka sorters terapeutiska användningar som dyker upp inom VR-området framöver.

Varför har du taggat dig själv på min profilbild?

Suck. Så har det hänt igen. Jag har halkat med fingret och råkat tagga mig själv när jag kollat Facebook i mobilen. Dumma mig, tänkte jag först – men egentligen är det ju dålig UX (User experience) som får mig att känna mig som en dunderklant.

Det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel. Men kör man Facebook i Safari på mobilen är det nästan en prestation att inte klanta sig. Och då har jag inte särskilt tjocka fingrar.

Ibland märker jag vad som hänt (i panik) eller också långt senare när någon accepterar en vänförfrågan jag inte skickat (medvetet), eller som igår när en Facebookvän undrade varför jag taggat mig i hans profilbild. Hans nya bild dök upp i mitt flöde och tydligen hade jag lyckats klicka felaktigt på den. D’oh!

taggad

Det är lätt att råka tagga sig själv när man skrollar igenom Facebookflödet i mobila webbläsaren. Men det är mindre lätt att avtagga sig. Inte särskilt vänligt mot användaren.

I Safari räcker det nämligen med att du råkar dutta på en bild med ansikten för att Facebook ska vilja tagga (och sedan går det inte att få bort taggningsförslaget med mindre än att du måste backa i webbläsaren eller klicka på pilen för nästa bild i albumet). Om du i det här läget råkar ”dubbeldutta”på bilden så vips har du satt dit en taggning innan du hinner blinka! (Och eftersom ditt eget namn står överst i listan med föreslagna taggar blir det troligen du själv som taggas.)

För att ytterligare bättra på känslan av förödmjukelse går det givetvis ut i alla vännernas flöde att ”Du har taggats i NN:s bild”. Och troligen får även personen, vars profilbild du taggat, en notifiering. Har du tur hinner kanske notifieringen försvinna om du avtaggar dig i tid.

Men det är just det: När du väl lagt till taggen, är det svårt (eller omöjligt) att ta bort den i mobilen. Det krävs att du är i närheten av en dator och kan logga in där. Och inte ens då är det lätt att komma på intuitivt hur du ska göra. Det lärde jag mig den hårda vägen under Almedalsveckan förra året …

frustration

Så här frustrerad blir man när man råkat klant-tagga sig i profilbilden på en person man inte inte känner. Självklart finns vänner på plats som förevigar ens pinsamma ögonblick. Foto: Kalle Eriksson

Jag skulle då kolla upp en ny kontakt jag träffat i Almedalen på Facebook – men naturligtvis lyckades jag tagga mig i hans profilbild. Den gången tog det tjugo minuter, åtskilligt med skräckblandade skrattanfall och tre sociala medie-experter (ok, det var rätt sent på natten) att komma underfund med hur vi skulle få bort min taggning.

Tips: Du måste föra muspekaren över ditt namn (inte i själva taggen, utan där det står ”Med [ditt namn]”).

taggad2

Hjälp, jag har råkat tagga mig i någon annans profilbild! Lugn, så här gör du: Håll muspekaren över ditt namn. Du får då du upp förslag om att ta bort din tagg.

Varför envisas jag ändå med att kolla Facebook i webbläsaren och inte via Facebook-appen? Av två anledningar:

  1. Appen slukar extremt mycket batteri.
  2. Jag ogillar att Facebook vill tvinga på mig ännu en app – Messenger.

Jag kan förstå om Facebook inte vill lägga krut på att förbättra användarupplevelsen för en motvallskärring som ”yours truly”, men det är ett irriterande problem som de lätt borde kunna fixa för att göra sina användare mer bekväma.

Till exempel med en kontrollfråga: ”Vill du verkligen tagga dig i NN:s profilbild?” (–Hell no!!!)  En enkel åtgärd som säkert skulle bespara många användare den jobbiga känslan av ett klumpigt svanhopp i klaveret …

Har du också råkat ut för det här? Jag antar att det kan hända vem som helst, men helst mig tydligen.
🙂

Första dagarna med socialt intranät

Att ta fram ett intranät med sociala funktioner i en stor organisation (4000 anställda) kan vara ett jättekliv. Men nu var det verkligen dags för något helt nytt och det gamla intranätet nynnade på sista refrängen efter många års trogen tjänst i kommunen.

Det har varit väldigt spännande att se hur det skulle tas emot. Det nya intranätet var ju helt annorlunda mot det tidigare traditionella intranätet och enkätundersökningen vi gjorde tidigare i år visade att nästan en fjärdedel av medarbetarna saknade social medievana.

Det nya inslaget innebär kort att alla får varsin profilsida med ett eget aktivitetsflöde och att alla kan bli medlemmar i, eller själva skapa olika grupper på intranätet. På så sätt kan medarbetarna själva styra vad de vill följa i sitt flöde så att de får information som är relevant och intressant för just dem.

Nya grupper på sociala intranätet, såsom Språkintroduktion, Slöjdlärare, Lärarförbundet, Miljödiplomering, Vin, malt och gastronomi med mera.Hur har det gått då?

Jag hade inte väntat mig någon större aktivitet de första dagarna, men det tog inte lång tid innan nya grupper poppade upp i listan. De flesta är renodlade samarbetsgrupper. Men det har också skapats en hel del sociala intressegrupper, bland annat tre olika grupper som handlar om mat.

Maten, måltiden och dryckens vetenskap, hantverk och konst – till vardag och till fest – en grupp för att utbyta kunskap och konkreta tips! /Gruppen Vin, malt och gastronomi

Jag ser att kollegorna redan delar bra information och hjälper varandra. De verkar dessutom ha roligt när de får vara med och bidra.

Sociala profiler

På profilsidan får alla användare själva fylla i merparten av informationen. Det gör att du som medarbetare kan bli sökbar på både arbetsrelaterade ”skills”, och på intressen och kunskaper som andra kanske inte kände till. Pratar du nordsamiska? Skriv ner det, vem vet, det kanske kommer en dag då den kunskapen behövs!

Jag gillar verkligen att alla får presentera sig på ett sätt som passar dem. Det är charmigt och jag tycker att jag kommer närmare mina kollegor på grund av att det blir mer personligt än om profilen hade varit autogenererad.

minprofilsida

På profilsidan kan medarbetare själva lägga till titel, kompetenser och arbetsbeskrivning.

En förutsättning för att det ska gå att hitta en medarbetare i sökmotorn är att alla fyllt i relevant information om sig själva i profilen. För att uppmuntra till det, har vi tagit fram en tävling där de som har 100 procent profilstyrka kan vinna biobiljetter.

För att få full profilstyrka krävs att du fyllt i alla fält som går att fylla i, och att du också skrivit en kommentar i en grupp – eller interagerat med en medarbetare på dennes tidslinje. Det tycks vara en bra sporre för att få folk att komma igång!

Jag frågade en kollega på en annan förvaltning om vad de tyckte på hennes enhet. De var förtjusta i nya intranätet och hade varit väldigt aktiva under hela lanseringsdagen:

De har intranätat intensivt. Nästan så man undrar om det blev nåt mer gjort idag ☺️

AD-smolk i glädjebägaren

En nackdel med profilsidan har varit kopplingen till vårt AD (Active Directory). AD:t innehåller information om användarna, till exempel vilken enhet du arbetar på, eller vem som är din chef. Eftersom det visade sig att AD:t matas från lönesystemet, där de anställda är upplagda på ett helt annat sätt, kan det bli tokigt ibland.

Det går nämligen inte att skriva in hur långa teckensträngar som helst i lönesystemet, varpå alla möjliga egna förkortningar används. Därför arbetar jag på ”Information enheten” medan chefen enligt AD:t, tillhör ”Komm och Medborgserv ledn”. Mindre snyggt kanske. Men vi har inga alternativ och jag antar att det går att leva med det. (Såvida ingen tror att vi är ett gäng glada särskrivare på ”information enheten” då förstås …)

Sociala framgångsfaktorer

Vi tog inte fram några speciella riktlinjer för hur man ska bete sig på nya intranätet eftersom vi litar på att våra kollegor är kloka människor med gott omdöme.

Jag tror inte på att komma med massa pekpinnar eftersom jag är övertygad om att det skapar onödig ängslan som tar bort lusten att använda ett socialt intranät. Om det skulle uppkomma en situation när någon beter sig omdömeslöst, då får man väl lösa den enskilda situationen där och då. Utgångspunkten är att vi litar på våra medmänniskor och hittills har det gått hur bra som helst.

Vi har också uppmuntrat till ett transparent intranät, med öppna grupper i första hand (det går även att skapa modererade och slutna grupper i cms-verktyget Sitevision som vi använder) och då måste alla känna sig trygga med att våga skapa öppna grupper.

De rent sociala grupperna fyller en viktig funktion även om de inte har direkt koppling till kommunens arbetsuppgifter. De lättar upp och skapar gemenskap mellan de olika förvaltningarna och verksamheterna – vilket självklart är värdeskapande eftersom det kommer att göra framtida samarbeten smidigare.

I god tid före lanseringen letade vi upp medarbetare på olika ställen i organisationen som ville bli ambassadörer och sociala ambassadörer för nya intranätet.

Ambassadörerna har fått berätta om intranätet och förberett avdelningarna på att något nytt var på gång. De sociala ambassadörerna har haft till uppgift att vara extra aktiva i grupper och konversationer, att gå in och gilla, kommentera samt skriva egna inlägg så att andra användare ser ”att det inte är så svårt” och förhoppningsvis blir peppade att komma igång själva. Det har varit en mycket bra strategi och vi hittade snabbt engagerade ambassadörer.

Slutligen, frågan alla säkert sitter och undrar över: Ja det funkar med rörliga bilder i det sociala flödet! 😉

happy-friday-intranätet

Oh joy! Fredagarna räddade: Det funkar med gif-filer på nya intranätet!

Går inte få med känslan i skärmdumpen men så här såg det ut i fredags:

itsfriday.gif

 

Att bli är bättre än att vara

Jag har funderat på ordet “talang” som många slänger sig med. Oftast beundrar vi medfödd talang mer än egenskaper som som har uppnåtts genom hårt arbete. Borde det inte vara tvärtom?

Tänk om talangen bara är en myt? Författaren och forskaren Carol S. Dweck ifrågasätter idén om naturbegåvningen. I sitt TED-talk om the power of yet pratar hon om statiskt vs. utvecklande mindset.

Det är bättre att anstränga sig och misslyckas – utvecklande mindset

De olika tankesätten handlar om hur du ser på framgång och misslyckande. Om du har ett utvecklande mindset, tror du att talang kan utvecklas med hårt arbete och bra undervisning. Du är inte rädd för att misslyckas, för du ser misslyckanden som något du lär dig av och du trivs med utmaningar.

Egenskaper kan inte utvecklas – statiskt mindset

Om du däremot har ett statiskt mindset, tänker du på talang som en medfödd egenskap. Något som man antingen har, eller inte har. Det går inte att ändra.

En person med statiskt mindset pendlar ofta mellan att tycka att hen är smart, eller oroa sig för att hen är ”dum i huvudet”. Om du har statiskt mindset är det viktigare för dig att du får känna dig speciell, än att utmana din bekvämlighetszon. Du vill inte ta risker där du kan tappa lite av din stjärnglans ifall du skulle misslyckas.

Samhället värdesätter prestationer som inte kräver någon ansträngning mer än prestationer som uppnåtts genom ansträngning.

Mindset formas under uppväxten

Vi kan lära barnen att beundra ansträngning, och på så sätt hjälpa dem att bygga upp ett utvecklande mindset. Beröm barnet när det anstränger sig, och undvik att säga saker som “du är verkligen begåvad” eller “du är smart”.

Det visar sig nämligen att barn som till exempel fått höra att de är smarta på matte – och blivit bekräftade för det – senare blir livrädda för att ta sig an svårare matteuppgifter. De är vill inte riskera att misslyckas eftersom det skulle ta ifrån dem deras identitet som “smarta”.

Barnet som istället fått höra “vad duktig du har blivit, det märks att du arbetat hårt med dina matteläxor”, är inte rädd för att göra misstag. Barnet lär sig att motiveras av själva lärandet och har inte samma behov av att bevisa sig som smart.

Dweck berättar om en skola där de elever som inte klarat kursen fick betyget “not yet”, istället för “underkänt”. Det kommunicerade att eleven befann sig på en lärandekurva, istället för att vara misslyckad och i avsaknad av talang. Jag gillar tanken på “not yet” och att man alltid är potentialen av den man kan bli.

Mindset och ledarskap

Chefer med statiskt mindset är ofta förödande för organisationer. Den typen av chef gör sig raskt av med kritikerna för att omge sig av ja-sägare. Det skapas en management by fear-kultur där misslyckanden bestraffas hårt. En chef med statiskt mindset sätter dessutom alltid den egna framgången i första rummet. Jag tror att hierarkiska organisationer med gammeldags syn på ledarskap gärna lockar till sig den här typen av chefer.

Ledaren med utvecklande mindset å andra sidan, bidrar till att skapa en trygg arbetsmiljö där medarbetarna uppmuntras att ta på sig nya, svårare uppgifter. Misslyckanden straffas inte, utan ses som ett naturligt led i utveckling och lärande. Den coachande chefen skapar medarbetare som ständigt växer i sina roller, och som alltid vågar säga vad de tycker och signalera om de upptäcker att något är på tok.

Hjärnan går att bygga om

Om du tror att du har tendenser till ett statiskt mindset, oroa dig inte. Hjärnforskningen visar att hjärnan är plastisk. Varje gång du lämnar din bekvämlighetszon för att ta dig an en ny svårighet bygger du nya kopplingar i hjärnan. Så tänk så här nästa gång som något inte går din väg vid första försöket: Du har inte misslyckats, du har blivit smartare!

Bra uttryck som jag gillar:

  • Fail forward.
  • If you’re the smartest person in the room, leave the room.

Ta bort innehåll – en utmaning med nytt intranät

Just nu hjälper jag en kommun med innehållet till det nya intranätet som ska lanseras i vår. I arbetet är det viktigt att få med sig organisationen. Om inte de innehållsansvariga är med på det nya ”tänket”, kan resultatet bli att man står med en sminkad gris – ett intranät i ny kostym, men med gammalt innehåll.

Eftersom alla inte är kommunikatörer, dyker man ofta på olika synsätt om vad ett intranät är. Det visar sig att flera i organisationen tänker att intranätet ska vara ett arkiv där man ”lägger ut” allting, eftersom informationen ”kanske” behövs någon gång i framtiden.

En viktig del när man arbetar med innehåll är snarare att rensa bort mängder av vildvuxen ”good-to-know”-information. Och se till att intranätet inte blir en dokumentkyrkogård.

intranat-venndiagram-sammanflatat-humor

Viss diskrepans mellan vad som finns på intranätet – och vad användarna letar efter.  /Åsa Holmberg CC-NY-SA

Jag försöker förklara att ett knökfullt intranät kan liknas vid en överfull anslagstavla: Ingen varken hittar eller orkar läsa något av det som står där, det spelar ingen roll hur bra innehållet än är. Jämför sedan med en anslagstavla som bara har fyra prydligt uppsatta informationsblad!

En annan liknande utmaning är att vissa yrkesgrupper gärna vill att intranätet ska vara heltäckande, nästan som ett juridiskt bindande dokument. Man resonerar så att en medarbetare som inte kan läsa sig till en viktig regel eller paragraf, kanske struntar i att följa regeln med hänvisning till att ”det stod inte på intranätet”.

Det resonemanget försöker jag bemöta genom visa på besöksstatistiken – och med stöd av den förklara att det inte är någon som besöker sidorna med lagtexterna ändå. Intranätet är en kanal och ett verktyg bland flera. Det kan aldrig ensamt täcka upp för allt som behöver förmedlas på arbetsplatsen.

Jag frågade intranätexperten, Kristian Norling, om hur han tycker man ska hantera problemet. Han rekommenderar också att luta sig mot användningsstatistik (sökstatistik) och behovsanalyser för att visa att det faktiskt inte är någon medarbetare som efterfrågar informationen. Vissa chefer kan kanske behöva den, ibland … (Men det kan man säkert lösa med hjälp av personaliserade sidor, tänker jag.)

Kristian tipsade om att Fredrik Wackå tagit fram den här uppdelningen (lite förenklat):
1. Intranätet för mig som anställd.
2. Intranätet för min profession.
Där bör fokus ligga på behov nummer 1.

När man är ute i organisationen och pratar/förankrar med ansvariga för visst innehåll på intranätet är det bra att ha något att luta sig mot. Jag har därför skrivit den här korta checklistan.

Checklista för innehåll på intranätet

  • Tänk 80/20-regeln: Intranätet ska lösa de vanligaste uppgifterna, inte specialfall som händer några få gånger om året. Då är det bättre att ringa en kollega som är expert på området istället.
  • Intranätet är inte ett arkiv. Låt inte information eller dokument som är äldre än ett år ligga där, om det inte är synnerligen motiverat. Rensa regelbundet!
  • Det nya intranätet ska vara uppgiftsfokuserat: Tänk på att läsaren söker på intranätet för att snabbt lösa en uppgift. Gör gärna steg-för-steg-listor. Undvik att inleda med bakgrund – lägg hellre en faktaruta i slutet av texten om det verkligen behövs.
  • Vad är syftet med din text? Vad löser den för uppgift? Tänk på mottagaren. Fundera också en extra gång på om texten verkligen behöver publiceras på intranätet?
  • Tänk på att varje gång ny information publiceras på intranätet, så förlorar resten av informationen som redan finns på intranätet i värde. Det beror bland annat på att blir svårare att hitta det som är viktigt, och att sökmotorn får mer att gå igenom. Den nya texten ska därför alltid tillföra ett tydligt värde – inte bara “bra att ha någon gång”-information.
  • Om ett dokument innehåller viktig information: Skriv om det viktigaste i texten på klarspråk och publicera innehållet som webbsida istället.
  • Filer och dokument (ifrågasätt först dess relevans på intranätet!) som består av många sidor gör du först om till pdf-format. Undvik att publicera excel-, powerpoint- och wordfiler på intranätet eftersom de kräver att ytterligare program öppnas – något som stör mobilanvändare och gör intranätet mindre tillgängligt.
  • Skriv alltid i du-form och använd aktiva verb och klarspråk.
    Exempel: Skriv: ”lämna in” i stället för ”inlämnas”.

Känner du igen dig i mina utmaningar med att begränsa intranätets innehåll? Jag är nyfiken på dina tankar så lämna gärna en kommentar!

Är du fullt närvarande när du äter?

Som jag har berättat tidigare följer jag kursen The Mindfulness Summit under oktober månad. Ett av inslagen gav mig en ny ingång till mindfulness. Det var intervjun med Susan Albers, som handlade om mindful eating.

Susan Albers är doktor i psykologi och har inriktat sig på ätande, kroppsbild och mindfulness. Här är fem tips för dig som vill äta mer mindful:

1. Sitt ner när du äter.

2. Tugga långsamt. Var uppmärksam på hur snabbt andra i din omgivning äter. Vi speglar människorna vi äter tillsammans med. Lägg också märke till din egen takt. Notera, men döm inte.

3. Njut av maten. Stäng av teven och datorn. Undvik att ”zombieäta”. Var närvarande i varje tugga. Första tuggan mat smakar alltid allra mest. Om du inte orkar vara närvarande en hel måltid, var åtminstone fullt närvarande när du tar din första tugga vid varje måltid. Det här tar lite tid att lära sig, så fortsätt att öva.

Var mer närvarande när du äter: Le. Lukta på maten. Känn hur den känns i handen. Smaka på den och lägg märke till hur smakerna sprider sig i munnen. Andas.

Var mer närvarande när du äter: Le. Lukta på maten. Känn hur den känns i handen. Smaka på den och lägg märke till hur smakerna sprider sig i munnen. Andas. (Bild: CCO)

4. Gör det enklare att välja nyttig mat. Placera hälsosam mat som du tycker om på ställen där du lätt får syn på den. Och göm onyttig mat. På så sätt kan du skapa en medveten miljö runt dig. Fundera på vad det är i din omgivning som utlöser medvetet respektive tanklöst ätande.

5. Le! Le mellan varje tugga du tar. När du gör det får du en paus där du kan fråga dig själv: Är det här något jag verkligen vill ha? Eller är jag mätt? Ta ett andetag.

Knep för dig som använder mat som tröst

Det är vanligt att vi äter för att reglera våra känslor när vi har problem. Prova att använda mindfulness istället: Drick en kopp te med full närvaro, massera dig själv eller träna yoga, när impulsen att börja tröstäta dyker upp.

Ett annat knep är ”pistascheffekten”. Ät något som tar tid att skala, till exempel nötter. Lämna skalet framme så att du får en visuell bild över hur mycket du har ätit. Det gör dig mer medveten. Apelsiner är också bra. Dels tar det tid att skala dem, dels har citrusdoften en naturligt lugnande effekt.

Läs mer om Susan Albers arbete och mindful eating

Lär dig mer om mindfulness

Gör som jag och lär dig mer om mindfulness (medveten närvaro) och meditation. Webbkursen ”The mindfulness summit” finns att lyssna på gratis under hela oktober.

Är du nyfiken på att lära dig mer om mindfulness? Just nu har du chansen att ta del av visdomen från några av världens främsta namn på området.

Melli O’Brien (MrsMindfulness.com)

Melli O’Brien från MrsMindfulness.com leder kursen.

Varje dag under oktober publiceras intervjuer med olika experter. Totalt blir det alltså 31 olika upplevelser av hur mindfulness och meditation kan göra livet bättre. Sist ut är Jon Kabat-Zinn, en superkändis när det handlar om mindfulness. Den intervjun ser jag extra mycket fram emot.

We believe mindfulness has the capacity to change the world from the inside out, one person at a time. If we want peace in the world each of us must first uncover the innate peace within us.

En tanke bakom The Mindfulness summit är att göra världen lite bättre. Genom att lära sig mindfulness ökar människan sin förmåga till medkänsla och inre balans.  I slutet av varje intervju frågar Melli O’Brien (Mrs Mindfulness) hur världen skulle se ut om antalet utövare når en kritisk massa, låt oss säga två miljarder människor. Det är en spännande fråga.

Det är inte för sent att hoppa på kursen. Om du vill haka på är det bara att anmäla dig här.


Uppdatering 2015-11-07

Det var en fantastiskt givande upplevelse att följa Mindfulness summit under oktober månad. Två av de populäraste inslagen ligger fortfarande ute på nätet, passa på att spana in dem:

1. Day 1 – An interview with Mark Williams: An Introduction to Mindfulness along with two short mindfulness practices.

2. Day 31 – An interview with Jon Kabat-Zinn on the Deeper Dimensions of Mindfulness, plus the livestream replay.